Vandring 2/2025: 29 januari. Måkläppen. 15 deltagare. 8 km.
Idag var det den sista vandringsdagen som det var möjligt att besöka Måkläppen innan det var dags att stänga ön för besök. Besökstillståndet denna gång varar från november 2024 till januari 2025, tre månader varje år. Orsaken till besöksförbudet övriga delar av året är att skydda fågellivet och sälarna för störningar under en känslig period.
Jag deltog i Måkläppsföreningens sista besökssöndag, den i söndags, som var en härlig dag med sol och relativt vindfritt liksom det var idag. Inte bara de största entusiasterna i föreningen vandrade ditut, också massor av andra som årligen uppmärksammar denna sista söndag. Det verkade som om gemene man tagit på sig vandrarskorna, tagit barnen i händerna och på axlarna och passerat skyltarna med uppmaning att nu inträder snart besöksförbudet för denna säsong. Vandrarna kunde räknas i tusental, uppskattade jag.
Nytt för året och några av de förra åren är att det råder parkeringsförbud i Falsterbo. Inte en enda bil såg jag parkerad i samhället. Det är då en bra bit att promenera innan man kommer ut på ön. De flesta parkerade vid Flommens golfklubb men av antalet vandrare att döma hade många tagit sig hit på flera andra sätt. Skånetrafikens buss 300 stannar t ex vid Norra Vånggatan.
Det var här vi i Äventyrsgruppen hoppade av bussen från Höllviken. Vi gick genom Falsterbo stadspark och vek in mot Skoltorget och vidare mot just Flommens golfklubb längs Fädriften. Då hade vi redan gått en kilometer.
Sedan återstod cirka 600 meter till fågelskådarplatsen med ståplatser i fyra väderstreck. Man kan välja det som ger störst skydd för vinden. Vi passade på att fika i ett eller flera av ”båsen”. Där fattade vi nästan unisont beslutet att ge oss ut på ön.
Ön är alltså inte längre en ö, sedan mycket länge. Vindar och vågor har orsakat en förflyttning av sandreveln, ön, in mot land där den ”fastnat”. Den ändrar hela tiden utseende. Vintern 1990 växte Måkläppen ihop med fastlandet. Den näst mest dramatiska förändringen skedde i oktober 2023 när stormen Babet drog in och halverade reveln söder om sjömärket. Det är inte tillrådligt att försöka forcera djupet däremellan.
Vi gick inte fram till ”bråddjupet” utan stannade vid sjömärket. Det var frestande att klättra upp dit varifrån de uppmärksamma skulle kunna se sälarna ligga på en liten ö söder därom eller simmande i havet. I söndags kunde jag se många sälar. De verkade inte alls störda av folkmassan på ön.
Sälarna som härskar på ön är gråsäl och knubbsäl. Här föder de sina ungar, i mars respektive kring midsommar. Även rastar många flyttande fåglar på revlarna.
Nu var det dags för återfärden. Denna del av vandringen är en av de mest dramatiska vi har här på Falsterbonäset. Höga sanddyner så långt ögat når. Det är frestande även för moget folk att klättra upp på dem men det är numera förbjudet av många skyltar att döma.
Vid slottsruinen blev det lite oordning i gruppen. Några gick upp mot ruinen för att konstatera att det inte gick att gå vidare där, andra höll sig vid stranden.
Så gick tiden och även bussen. Vi kunde dock njuta av den sista biten av vandringen förbi kyrkan och genom stadsparken. Tog nästa buss förstås.