Vandring 9/2007: 23 maj, Falsterbo – Skanör – Skanörs Gästis – Hagarondellen. 15 deltagare. 7 km.
I onsdags tog vi buss 100 till Falsterbo och steg av vid Papegojvägen. Vi gick förbi många stora villor fram till Kärleksstigen. Det största huset fick knappast plats på tomten. Det hade man grävt ner i underjorden. Överallt såg vi blommande träd och buskar i stor rikedom. Den vita hagtornen, röda kastanjen och röda hagtornen, det gula gullregnet, blåa blåregnet och den lila rododendronen. Samt mycket, mycket mer. Allt doftade och prunkade.
Vi återsåg tångvallarna. Ibland skymtade bandtången fram, ibland var de överväxta av gräs som nu låg nyslaget i stora högar. Det var Skogsvårdsstyrelsen som hjälpt till med detta. Tomtägarna hade bara att kompletteringsrensa på den egna tomten. Badhytterna låg som färgklickar i ett band längs horisonten. Är det någon konstnär som sett detta härliga fenomen?
Efter ett gruppfoto framför en enorm hagtorn översållad med vita blommor kom vi fram till Linnéstången. Det var verkligen en händelse som såg ut som en tanke, i dag var det just 300 år sedan Carl von Linné föddes. Där passade Inga-Lill på att ta över ledarskapet. Hon hade läst på ämnet Skanör. Vi fick reda på Skanörs första historia i ett väldigt intressant sammandrag. Bl.a. fick vi veta att prostitution var tillåten utom på söndagar. Den som fick böta vid överträdelser var, ja, just det, kvinnan.
Så bar det vidare till Östergatan. Där fick vi oss nya intressanta fakta till livs. Jag kan inte återge dem alla här. Östergatan och alla de andra gatorna i Skanör kantas av alléer av lindar. De beskäres ibland till oigenkännlighet. Fullt med knutor om man nu ska beskriva dem på ett enkelt sätt. Nu var knutorna dolda av stora bollar av gröna löv. Ett enda av träden var en oxel. Egendomligt.
Vi fick reda på hur Fiskarstugan hamnat där den ligger. Det var några glas öl för mycket som gjorde att bärarna inte orkade flytta det längre. Vid pumpen vattnade Per i Vången boskapen innan han tog dem ut på betesmarken. För detta fick han själv mat för dagen. På Vånggatan mötte vi mannen med knävelborrarna som tidigare berättat för Inga-Lill om hur ett äkta korsvirkeshus ska se ut. Det ska vara 3 alnar (1,80 m) mellan bjälkarna och sex rutor i fönstren.
Vi fick berättelser om rådhuset, kyrkan, minnesstenarna med texter om att vattnet steg dit upp 1872 eller att Jöns var där 1972 (bl.a. Hasse Alfredson). Sedan besteg vi Skanörs borgkulle. Vallgravarna runt om var åtta meter breda, dubbelgravar från början. På kullerstensbelagda Västergatan gick vi de få meterna till Skanörs Gästis. Klockan var 11.30 och man väntade oss med citrusglacerad lax. Solen sken varm och vi satt i syrenbersåerna och njöt. Vi firade att vi gått nio gånger under vårterminen 2007 och att det nu var sista gången.
En snabb marsch på ca 2 km genom stadsparken ledde fram till Hagarondellens busshållplats. Först hade vi bråttom, sedan fick vi ändå vänta på bussen. (Den var faktiskt ganska mycket försenad!)