Vandring 12/2022: 11 juni. Bornholm Højlyngsstien 1. 8 deltagare. 17 km.
Nu väntade det stora äventyret! Som till att börja med blev en flopp. Alla bussar från Rønne tycks gå via Snellemark mitt i stan. Så inte denna buss som vi skulle anlita idag kl 9. Vi stod där och väntade och väntade. Till slut insåg jag att just denna busslinje 7 och 8 i olika riktningar som går runt ön helt nära kusten INTE går via Snellemark. Den utgår från hamnen. Min avsikt var alltså att ta buss nr 8 till Dueodde. Det var ingen bra idé att gå ner till hamnen och ta nästa buss. Den gick först tre timmar senare! Kvickt fick jag hitta på en annan vandring. Söndagsvandringen!
Den skulle vi göra nästa dag men det gick lika bra idag. Efter en timme kom buss nr 1 som skulle ta oss till Sandvig. Vi tillbringade väntetiden på Rønne torg där några av oss gjorde fynd. Jag sökte förgäves efter snitsiga snapsglas som jag några gånger tidigare hittat på Bornholm, men jag skulle snart få min önskan uppfylld.
Så kom bussen just in time. Efter 45 minuter steg vi av vid Gamle station i norra Sandvig. Där hade vi hela Hammerknuden ovanför oss. Det är toppen av Bornholm, som är som en stor klump som Gud lade till skapelsen när allt det andra var klart (mitt eget påhitt, fast det kan jag ha läst någonstans). Vår Bornholmsgrupp har gått runt Knuden flera gånger. Nu skulle vi gå längs med själva gränslinjen som går mellan Sandvig och Hammershus havn.
Vi fann snart Fyrvejen till Hammer Sø och vidare till Opalsøen. Där klättrade vi upp för en stege och rundade sjön på höjden. Vid Opalsjön låg en gång Bornholms största exportindustri. Graniten skeppades ut från den nyanlagda Hammerhamnen. 1970 var sagan all, det stora hålet fylldes långsamt med vatten och blev en sjö i ett vackert naturområde. Graniten är här den ljusröda hammergraniten, en av sex olika sorters granit på denna lilla ö på ca 588 km2.
Vi letade oss fram till skyltarna som skulle visa oss vägen på Højlyngsstien etapp 1 till Olsker. Højlyngsstien är den senaste vandringsleden som går diagonalt över ön från Hammershus till Årsdale i nio etapper, korta och långa. Den vi skulle följa idag var en lång en. Till Olsker var det 17 km. Därifrån kan man ta bussen till Rønne. De andra etapperna är svåra att planera utan att ha bil.
Vi kom först till Hammershusområdet och började med att där duka upp vår lunchmåltid på ett ”gående bord”. Alla var hungriga och tog för sig av inköpta delikatesser. Det är min nästan största glädje under dessa resor att man lätt kan inhandla de delikataste livsmedel och duka upp varsomhelst i naturen. Man behöver inte lida brist på något.
Vi bestämde att inte vara nyfikna på varken utställningen eller ruinen vid Hammershus. Vi hade alla varit där minst en gång och skulle säkert komma dit snart igen. Vi var sugna på stigen genom skogen. Den var ny för oss alla. Snart ledde den oss in i snåren. Vi gick i gåsarad på den smala stigen. Det gällde att vara uppmärksam på stenar och rötter. Ibland var markeringen inte så bra så vi hamnade ute på ett stort fält som inte ledde någonstans. Det var bara att gå tillbaka till den senaste skylten.
Det är inte så mycket mer att säga, vi gick och gick, det var underskönt vackert och äventyrligt mitt inne i det gröna och klippiga. Så kom vi fram till Olsker i mycket god tid. Busshållplatsen fanns en bit bort på stora vägen men vi hittade en fantastisk plats att vila oss på, Ole Christensens skulpturpark.
Christensen var född i Köpenhamn 1932 men tillbringade somrarna hos bedsteforældrerne på Bornholm. Han blev utbildad som stenhuggersvend i en ålder av nitton år och blev antagen på Kunstakademiets billedhuggerskole. (Ursäkta svendanskan!) Han bosatte sig med familjen i Olsker. De första beställningsverken blev lyckade, och snart var C. känd och respekterad som en kunstnär, som kunde magte de mest krævende udsmykninger af torve og pladser. For C. er arbejdet med granit blevet den helst föredragna udtryksform. Naturens former har været til stadig inspiration, ofte forstærket af impulser fra mødet med fremmede kulturer. Nu blev det visst bara danska!
Det var en bit att gå till busshållplatsen, så det var fint att vi fått en lång välbehövlig vila på de stora konstverken. På kvällen blev det besök på Rønnes pizzeria. Vi visste att man kunde få dela pizzan där, för den var mycket stor. I år tillkom dock en avgift på 30 kronor på den delade pizzan. Nåväl, det gick i alla fall att äta upp den. Tråkigt att behöva lämna det man inte orkade äta upp.