Vandring 1/2014: 15 januari. Dans bort i vägen. 24 deltagare. 9 km.
Vi vandrar till historien i år. "Historia är mänsklig verksamhet i det förflutna som vi känner till i det närvarande." Citatet är från Wikipedia. I dag ska vi stifta bekantskap med den mänskliga verksamhet som bedrevs på dansbanorna i Höllviken på 50- och 60-talen.
Vi började med att hälsa alla välkomna till årets första vandring och särskilt Ingvar med hustru Ulla. Ingvar var med på den tiden det begav sig. Han bodde mitt i byn. Hans föräldrar drev butiken "Konfan". Han var vår guide idag.
Det visade sig emellertid att det fanns fler guider i gruppen. Många av våra andra vandrare hade också dansat på Rotundans fina dansgolv, som lär ha fått betyget "det bästa i hela Sverige". Sedan blev det namnskifte till Nyckelhålet. Det var många glada minnen som berättades.
När man blivit hungrig framåt natten gick man ibland tvärs över gatan till Annikabaren och beställde en nattparisare, uppkallad efter den nyöppnade flyglinjen nattetid till Paris. Dit gick man också om man dansat på Furets dansbana. Det var både infödda och hitresta danslystna kanske mest ungdomar som träffades här. Tåget stannade ju på Höllvikens station. Ja, redan 1910, men innan dess fick man promenera från Fotevikens station.
Som om det var uppgjort från början stötte vi på Karin Laurén utanför Coop (men det var det inte). Karin är dotter till Elna och Johan Jönsson. Deras Kämpinge Strandhotell drevs i över 60 år. Hon berättade lite om verksamheten. Vi var ju på väg dit just nu.
Vi mellanlandade i skogspartiet i Fritidsvägens fina småbebyggelse. Flera av deltagarna har anhöriga som bor eller har bott där. Det är en oas mitt i byn. På en tomt en bit därifrån fann vi en mycket märklig skulptur med fornnordiska associationer. Den kommer från Ryssland men döljer sin historia mycket väl.
"Jönssons", som restaurangen och hotellet populärt kallades, låg fint vid Kämpingebukten. Det var ett mycket populärt ställe med god mat och trevlig dans bl a till Youngs orkester. Den är nu ett minne blott, liksom Badrestaurangen ett stenkast därifrån.
Fikaplats denna gång blev badhytterna bakom den gamla bastukiosken. Där kikade vi fram bakom kaffekopparna och lyssnade på fler berättelser som Ingvar förmedlade.
Medan vi stod vid platsen för den 1958 nedbrunna Badrestaurangen och lyssnade till Mariannes berättelse om ungdomsminnen som utspelats där, kommer en dam, Berit Mårtensson, ut ur huset som numera är uppfört på tomten.
"Välkomna in så ska jag berätta min historia." Berit är dotter till Karl Andersson som ägde Badrestaurangen. Och som hon kunde berätta!! Vår vanliga tur med möten under vandringarna!!
Nu hade vi dansat färdigt. Vandringen fortsatte i rask takt mot Kämpinges Hans Levins väg. Här bodde Hans Levin, fiskaren som blev riksdagsman för socialdemokraterna under flera år. Han var även ordförande i fullmäktige i Rängs kommun.
Återfärden till cyklarna och bilarna i centrum gick över Kämpinge kyrkplats som blir målet en annan gång under det historiska vandringsåret 2014.
Nästan framme lockade vi fram Monica och Claes som bor på "Furet", platsen för den andra stora dansbanan. Området bebyggdes med 24 radhus efter "sista dansen". Vår vandringsvän Monica har bott där från början med Claes och familjen. Vi fick höra Claes berätta barndomsminnen om Furet, hur man smet hemifrån och kikade in på festligheterna där.
Tack för idag. Nu dansade vi hemåt alla åt var sitt håll.