Vandring 8/2007: 9 maj, Skåre – Albäck i Trelleborg – V. Tommarp. 12 deltagare. 7,5 km.
Vi tog buss 380 till Hallsjö strax före Skåre fiskeläge och gick ner till stranden. Det är alltid lika trevligt att komma gående in i Skåre havsvägen. Vi gick genom flera små gränder med fina trädgårdar, där vi nyfiket kikade in. Äppelträden stod i full blom. Några av oss har köpt fisk en eller flera gånger i Skåre. Det är öppet i en liten bod tisdagar och fredagar från kl 9. Öppettiderna beror förstås på hur mycket fisk man fått.
Från hamnen bar det uppför ”kullarna” som är en 800 m lång försvarsanläggning. Den byggdes i början av 1700-talet till följd av Karl XII:s krig. Han ville att kusterna på vissa ställen i Skåne skulle försvaras genom sådana skansar. Man upplever formen på dem väldigt väl om man klättrar upp på dem. Det gjorde vi! Först fick vi kliva över en skranglig stege. Då var vi inne i området. Ut kom vi via en grind som påpassligt öppnades av Lena. Någon grindslant fick hon dock inte!
Ängarna var översållade av ett gult hav av blommor. Det var den C-vitaminrika läkemedelsörten sommargyllen. Dess latinska namn är barbarea vulgaris.
”Släktnamnet Barbarea förklaras av att sommargyllen är helgad åt den heliga Barbara, kanonjärernas, gruvarbetarnas och stenbrytarnas skyddshelgon. Gemensamt för dessa yrkesgrupper var att de handskades med krut och eld och löpte stora risker att skada sig och sommargyllens blad var kända just för sin sårläkande förmåga. Sommargyllens små, guldgula blommor slår ut redan i maj. Man finner växten på grus- och sandbackar, längs vattendrag och vägar. På hösten behåller sommargyllens blad länge sin gröna färg. Det brukar sägas att man kan finna dem åtminstone till den 4 december, som är den heliga Barbaras dag – Barbro i vår almanacka. Sommargyllen förekommer ibland odlad under namnet vinterkrasse och kan anrättas till en litet syrlig och besk sallad eller användas till buljong. Som läkeväxt bör den användas färsk, då den vid torkning förlorar sin verkan. Det är framför allt bladen som är medicinskt värdefulla på grund av sin höga C-vitaminhalt. Genom att krossa fröna och blöta upp dem i vitt vin får man ett gott urindrivande medel.”
Vi gick på stranden till golfbanan. Där tog f.d. golfspelaren Åsa kommandot och lotsade oss mellan golfbollarna och -spelarna till Stavstensmonumentet. Det restes som minne av Karl XII:s landstigning den 13 december 1715. Karl hade flytt från kalabaliken i Bender och ridit i sporrsträck genom Europa. Här var han i säkerhet. Vi tror dock att landstigningen skedde där skansarna senare byggdes och inte här på udden.
Åsa misstänkte att stranden nedanför golfbanan var så starkt eroderad att vi inte skulle kunna ta oss fram där. Vi genade i stället över golfbanan och vidare längs landsvägen. Vi fick invänta ett trio klubbsvingande damer. De förvånade oss med att så snabbt spela på bollarna. Inget daltande där inte!
På gravfältet vid Albäck mötte oss massor av backsippor. Det fanns åtskilliga fler exemplar än vi mindes från förra årets besök vid den här tiden så när som på en dag. Många stod redan i frö. Det var en mycket vacker syn.
Genom tunneln kom vi till Albäcksskogen. Där fann vi borden i gläntan, där vi fikat förra året. En snabbfika blev det för som vanligt var vi mycket intresserade av allt vi såg och tiden stack iväg från oss. Upp över det forna sopberget på det som numera är ett fint fritidsområde gick vi genom en pilallé till Ståstorp och Västra Tommarp. Tur igen! Bussen var lite försenad och vi hann med den utan problem.