Vandring 11/2009: 3 juni, Finn åns källa. 20 st. 10 km.
Onsdagsvandringen den 3 juni var den sista för året 08/09. Vi startade vid Stora Hammars skola kl 8.43 och började med att gå upp på Kungshögen. Den är en gravplats från bronsåldern, ca 1000 år f.Kr. Vid utgrävningar av den har man bl.a. funnit en urna av keramik, som avbildar ett hus, en husurna. Sådana gravkärl fanns tidigt även söder om Alperna. Platsen hade uppenbarligen varit en handelsplats under lång tid. Kungshögen är ungefär 5 m hög och det kringliggande landet ytterligare ca 5 m ö h.
Vid slaget vid Foteviken år 1134 kan denna ringa höjd ha avgjort utgången till skåningarnas fördel. En spanare skulle ha kunnat upptäcka en invaderande "armada" 2 - 4 km längre bort än ett öga på stranden kunnat se. Det kan röra sig om 15 - 30 minuter tidigare (enligt min egen beräkning). Man vet att det gick en signal till yttersta delen av Foteviken att täppa till den redan smala infarten, vilket hindrade fiendeskeppen från att komma in i Foteviken och nära land. De anfallande danskarna från Själland fick därför vada iland från Höllviksbukten och försenades så mycket att försvararna kunde mota tillbaka dem. Denna händelse kom definitivt att ändra historiens gång. Bara för en hög! Som vi nu lämnade för att finna åns källa. Ån utan namn som rinner ut i Foteviken.
Det gick bra att komma fram längs ån hela vägen till Räng men där beslöt vi att avbryta försöket att finna källan till en annan gång. En förbudsskylt med en stoppande hand talade om att ån var föremål för viltvård. Vi respekterade skylten och gick på omväxlande asfalt- och markvägar till målet för dagen, Ängavallen.
Fortfarande kvar vid ån passerade vi först gårdarna Viken och Gottåkra, sedan den lilla byn Stora Hammar. Ja, den heter faktiskt så. Det är tre stora gårdar, som inte någon av oss hade sett förr, utom jag förstås för en månad sedan, när jag rekade sträckan. Då var växtligheten låg och välkomnande, nu var den hög och nästan ogenomtränglig. Fastän ån hade en bred odlingsfri zon, där vi tog oss fram, var vi inte välkomna där. En man ville avvisa oss, men motvilligt lät han oss gå, fast bara denna enda gång. Så kan det bli ibland. Stora Hammars gamla kyrka såg vi i nytt perspektiv. Nyfikna hästar hälsade på oss.
Vi stannade för en kort kafferast på en plats där man såg Rängs kyrka "från baksidan", Håslövs kyrka 2 km i öster och Fuglie kyrka i en liten glänta långt borta mellan en lada och stora träd. Långt borta är i detta sammanhang 5 km.
Nu hade alla gissat att Ängavallens gård var stället där vi skulle fira avslutningen på vandringsåret. Vi välkomnades av hovmästaren och visades till den cirkelrunda bokbersån, där det var dukat till oss 20 damer. Vi fick mat och dryck och kände inte alls att det blåste utanför avenboken. Sedan kom ägaren, Rolf-Axel Nordström, och tog oss runt i parken. Han förhörde oss på träden och vi kunde glädjande nog namnen på de flesta. Vi fick även höra berättas om tanken bakom Ängavallen, grisarna, korna, gårdsbutiken, restaurangen och odlingarna. Det var mycket intressant.
Så tackade vi för oss och vandrade vidare mot Norra Håslöv. Där tog vi bussen till Vellinge och bytte till Höllvikenbussen. Klockan 13.45 var vi hemma igen.