Vandring 9/2009: 6 maj, Hip hip hurra! 20 st. 7 km.
En ny väg fanns på kartan som skulle vandras i dag. Ny för oss och säkerligen också vid enskiftet år 1806. Då beslöts nämligen att bl.a. gården nr 12 i Hököpinge kyrkby skulle flyttas hit ut mitt i kartan. De gårdar som kom till stånd vid det tillfället kom att för all framtid kallas för "tolvorna". Det går en väg dit österut längs en för tillfället nyhamlad pilevall och en väg därifrån söderut genom en bebyggelse på ca 10 hus. Dit och därifrån eller tvärtom. Men inte med bil. Förbindelsen mellan tolvorna och bebyggelsen är en markväg som endast traktorer och äventyrsvandrare kan ta sig fram på.
Men först gick vi av bussen vid Sockervägen vid Hököpingebruket, där vi tidigare gått flera gånger. Men icke, nu fann vi en ny väg. Vägarna tar visst aldrig slut för oss. På en cykelstig kom vi denna gång till Bruket, där vi tittade på den nergångna sockerbruksbyggnaden med anslag om att HSB skulle bygga lägenheter. Det blir nog en dyr historia, sade någon. Vi tyckte dock att de bostadskomplex som uppförts hittills ser väldigt fina ut. Så småningom kan denna gamla plats kanske bli tätbefolkad på nytt, med skola och butiker av många slag.
I kyrkbyn gick vi åter längs Pilebäcken och Lilleväg. Pilebäcken var en gång en farled som möjliggjorde handel mellan kusten och inlandet. Lilleväg är en reminiscens av den gamla färdvägen mellan Uppåkra och Trelleborg. Tänk om man kunde återskapa delar av denna väg och göra den till en kulturell vandringsled och uppmuntra fler till intressanta vandringar i landskapet! Som våra! Orter som slutar på -köpinge har naturligtvis varit gamla handelcentra. Hököpinge, Kyrkoköpinge, Löddeköpinge m.fl. Men hur är det med orter på -inge, såsom Kämpinge?
Vid tolvorna mindes vi den historiska händelsen vid tolvans gård (inne i byn) strax före enskiftet. På gården förvarades (och användes säkerligen flitigt) attiraljer för brännvinsbränning, vilket innehav förstås var förbjudet. Fogden med åtskilliga mannar beordrades till gården för att konfiskera sakerna. Bönderna hade fått nys om detta och mötte dem med slagträn och andra tillhyggen. Det blev ett våldsamt slagsmål med följd att fogden senare avled av skadorna. Fängelse på vatten och bröd samt piskrapp utdömdes till flera av de inblandade. Händelsen kom att kallas Brännvinskriget. Året var 1800.
Snart kom vi fram till Arrievägen. Efter exakt 1000 meters gång tillbaka till kyrkbyn ville Gussi hälsa på väninnan Anita som bor "vid vägs ände". Besöket var förstås planerat för i dag firade tre vandrare 50 gånger. Anita fick se oss alla 20 vandrare dricka rosévin och njuta av jordgubbar för "jubilarerna", Gussi, Inga-Lill och Lena, som hade planerat allt i hemlighet. Det blir roligare så, det tycker vi alla. Vi hade mer att fira idag. En deltagare fyllde år och jag, Eva Marie, gick min 75:e äventyrsvandring. Hip hip hurra!
Under Anitas körsbärsträd, som fortfarande blommade ymnigt, minglade vi i nästan en timme. Bussen hem steg vi på vid hållplatsen bara 10 minuters väg därifrån. Vi hade vinden i ryggen mest hela tiden. Några regndroppar föll på oss. Alla var glada.