Vandring 20/2017: 22 november. Nya Albäck. 19 deltagare. 9 km.
Förra gången vi försökte göra denna vandring och gick från Skegrie till Albäcksområdet i Trelleborg, fann vi oöverstigliga stängsel som hindrade oss från att komma in i skogsområdet. Man höll på med stora markarbeten. Tusentals träd planterades utöver de flera tusen som redan planterats tidigare. Nya belysta vägar anlades för promenad- och motionsrundor. Vi fick vända och gå tillbaka den väg vi kommit.
Nu hade jag fått klartecken från Trelleborgs kommun att allt var klart. Jag hade gått hela den planerade sträckan i förväg och funnit den öppen och klar. Det var bara att köra på.
Vi åkte alltså buss 181 igen till Skegrie och svängde in på stigen längs Albäcksån och följde den söderut. Det regnade så vi klädde på oss våra numera så väl använda kåpor i alla regnbågens färger. Vi repeterade allt vi talat om förra gången om åns historia och betongbroarna från kriget.
Först kom vi åter till Maglarps gamla kyrka. Den uppfördes ca år 1200 i tegel, som inte var så vanligt på den tiden. I kyrkan finns rester av kalkmålningar. När Maglarps nya kyrka togs i bruk 1909 avsåg man att riva denna gamla kyrka. Men så skedde inte. Efter en lång tid som ödekyrka togs den åter i bruk 1971. Den nya kyrkan höll på att förfalla, avkristnades 2006 och revs följande år. Platsen kallas nu för Maglarps nya kyrkogrund och är en vacker samlingsplats för sommargudstjänster och kyrkogårdsbesökare.
Vi kom nu till det nyplanterade området. Tusentals små träd och buskar stod på tillväxt. Det ska bli trevligt att komma hit igen t.ex. nästa år och se vad som hänt med den nya ”skogen”. Vi följde de nya motionsstigarna som gick i serpentinslingor över området in i den gamla skogen. Det var mycket blött runtomkring men vi gick torrskodda på de fina grusstigarna. Regnet avsatte sig på kameralinsen som ljusa cirklar. Det visar bara fotografens dilemma i regnväder men även lite av äventyret.
Vi gick på kända stigar i skogen och återsåg dammarna, ån, bitterskråpen och Jungbecks minnessten. Bitterskråpen syntes nu i november endast som stora gröna blad, men våren 2016 vandring 5 hade de precis tittat upp ur jorden vid ån och var mycket dekorativa. Jungbecksmonument stod omgivet av en liten sjö. Torsten Jungbeck är Albäcksskogens skapare. Året var 1924. Han skulle säkert glädja sig åt att se dagens nyplantering i skogen. Vi var här även vandring 6/2008, 1/2010 och 5/2016. Vi kommer säkert hit fler gånger om vi får hålla på ett tag till.
Vi gick förbi hinderbanan där vi tidigare prövat våra krafter. Nu regnade det lätt och planerna var att gå till närliggande kåta, där vi skulle kunna sitta under tak. Där tog jag fram torra pinnar och vedträn ur min stinna ryggsäck. Många hade redan undrat vad allt jag packat ner. Nu uppdagades det att att vi skulle anlägga en liten brasa i kåtans mitt. Jag fick hjälp av Lena att bygga en pyramideld och sedan var det bara att tända på. Vattenflaskorna ställde vi runt om i god tid för släckningen. Brasan värmde gott fastän bilderna inte blev så bra. Jag publicerar dem ändå.
Efter noggrann släckning gick vi vidare och kom förbi ett färgglatt nappaträd. Många barn har här säkert tagit sitt sista sug. Jag själv var tumsugare och hade alltid suget nära till hands. Därför var det betydligt svårare att avvänja mig, sa mina föräldrar.
I Sjövikens koloniområde såg vi många trädgårdar och små fina husskapelser för mysiga sommardagar. Nu var allting mossbelupet och i behov av omvårdnad. Ett växtstöd gav oss tips hur vi kan göra hemma hos oss till slingrande växter.
Nu hade jag tänkt överraska vandrarna med ett studiebesök på Maglarpsbullen. Men … vi var våta och lite trötta och ville ta den tidigare bussen hem, så jag ringde återbud. Jag fick löfte om att boka en onsdag längre fram när de skulle ha mer tid med oss jämfört med idag under deras julförberedelser.
Vi gick snabbt förbi dammen Flaningen och letade oss fram till Lavettvägens hållplats. Precis då kom bussen.