Vandring 6/2008: 26 mars, Vintervandring - Vellinge söderut. 12 st. 10 km.
I dag var det vintrigt på vår vandring. Snö på vägarna och åkrarna, men sol och blå himmel och nästan vindstilla. Vi började med att åka buss 182 kl 7.43 till Vellinge kommunhus. Därefter var det de 12 apostlahästarna som gällde.
Vi stannade först vid Vellinge kyrka och konstaterade att den såg väldigt tillbyggd ut. Från början byggdes kyrkan i samma stil som andra romanska kyrkor så tidigt som ca 1100. Innan den stora restaureringen ca 1850 hade koret redan förlängts och kyrkan byggts till norrut. Den hade också fått ett torn. Vid ombyggnaden fick kyrkan ett tvärskepp, så nog är den tillbyggd i många omgångar. Vid ett gudstjänstbesök kan man få erfara att man i vissa bänkar får lyssna på prästens altartjänst sittandes med näsan åt ena hållet, medan man får vända den åt andra hållet när man lyssnar på predikan.
Vargtorget ligger söder om apoteket. Vi gick förbi utan att beskåda det fina konstverk som finns där utfört i danskt tegel av konstnären Ulla Viotti från Brantevik. Jag hoppas att vi snart får tillfälle att titta på det. Det finns 80 stycken tegelstenar med tassavtryck av varg utspridda över torget, något för barn och barnbarn att glädja sig åt.
På Östergatan frapperades vi av alla de gamla husen, som är byggda med rött tegel i olika färgskiftningar med mönstrade inlägg av gult tegel. Under taken sticker det fram tegelstenar i regelbundet återkommande mönster, s.k. gesims. Det närbelägna tegelbruket i Östra Grevie tillverkade och levererade teglet. Det lades ner 1998, exakt 100 år efter starten 1898. På en tomt på Östergatan växer en jättebok som tycks vara ett kärt vårdträd. Hela tomten framför huset är tillägnat boken.
När vi lämnat bebyggelsen tog vi till höger på markvägen som leder till Herrestorpsgården. Snart var vi ute på "vischan". Vi träffade förra ägaren till gården. Hon gladde sig åt att vi var så tidigt ute på promenad. "Såna är vi!" Hon var ju själv tidig, utan hund till och med. Hon bor nu i undantaget, medan sonen brukar gården. Undantaget, den gamla statarbostaden, är fint restaurerad. Ett stort träd väckte vårt intresse. Fram med knoppboken, Anita! Ungefär på samma gång som vi hittar lönnens knoppar i boken dyker Inga-Lill ner och krafsar fram ett lönnlöv. Nu kan vi lägga "Tvillingarna Lönn" till våra upptäckter.
Vid ån utan namn på kartan stannade vi och filosoferade kring den globala uppvärmningen och andra stora frågor. Ån rinner upp i Västra Grevie och rinner ut vid Bernstorps gård i Foteviken. Här överskred vi gränsen till Trelleborgs kommun. Vi tog markvägen till Rökulla gård och vidare upp förbi Backa gård med den stora bronsåldershögen med en höjd av 30 m.ö.h. Den är en av de många högarna som ligger i ett långt stråk längs den gamla färdvägen som går förbi Hököpinge. Vi vandrade på den förra onsdagen. Uppe på Prästagårdsvägen som leder till Fuglie tog vi till höger och snart därpå åter till höger mot Dalhems gård.
En flock nyfikna rådjur på minst 10 djur fick oss att stanna upp. De iakttog oss tills de märkte att vi passerade dem. Då började de lugnt beta igen. Är det den kommande skörden som de tullar på?
Vid allén till Dalhems gård var det fikadags. De återstående almarna var nu fällda och stammarna bortfraktade. De späda lindarna hade växt till sig sedan sist (se Vandring 13/2006). Vi klättrade uppför en vall och vände ansiktena mot solen. "Det är som att sitta i en skidbacke!" sa Irene. Efter en stund återsåg vi ryttarinnan Christina, ägare till Dalhem, och vi gick henne till mötes. Hennes ridtur i dag var på ca 5 km. Då är vi mer "långväga", dagens vandring kom att bli hela 10 km. Men än var vi inte färdiga. Vi rundade gården, gick förbi sex hästar, en gödselstack och ett berg av snyggt staplade halmblock. Nu var vi tillbaka i Vellinge kommun. Så blev denna gång åter en "gränsvandring". (Jag hade i början av vandrandet för avsikt att vi skulle bli Gränsvandrare längs kommunens gräns i etapper. Stränderna först, sedan landsbygden. Som tur är vandrar vi nu på annat sätt också.)
Våra uppmärksamma vandrare såg tre små gula blommor som gömde sig i istäcket. Det var tre tidiga tussilago. De blommar först så vackert, sedan kommer bladen, som ingen tycker om. En stig ledde oss till det lilla stugområdet vid Perstorp och sedan till gården Erikslund med de tre stora platanerna. Vid Vellingebacken korsade vi E6:an med livet i behåll. Sedan gick vi under väg 100 och passerade Eknes blomväxthus. Tiden medgav inte ett besök, utan vi fortsatte till busshållplatsen vid Dalaro. I god tid stod vi på plats och inväntade den vita bussen som kom kl 12.10.