Vandring 10/2006: 7 juni, V Ingelstad – Arrie. 13 st. 8 km.
Vi började med en bussresa med buss 100 från Höllviken till Vellinge Ängar klockan 6.15. Gökotta var det alltså denna gången, populärt nu på försommaren med dess ljusa morgnar. Vid ängarna skulle vi kliva i två taxibilar tillhörande Närtrafiken var det tänkt, men trots tydlig beställning blev det inte så. Snart rättade det emellertid till sig, så efter en halv timme stod vi allesammans vid Rönnetorps gård öster om Västra Ingelstad.
Vi gick gårdsvägen mot söder till ett korsvirkeshus där vi tog till höger in på en smal stig in i det gröna. När vi kom ut därifrån gick vi upp på kullen som heter Jiddebjer, genom elstängslet för det fanns inte några djur på backen. Där var det utlovat frukost fast utan gök. Den intogs med storslagen utsikt framför termosarna. Det vita i gräset visade sig vara fältarv.
Vi såg också V Ingelstads kyrka dit vi snart också ställde kosan. Som på givet kommando gick alla in mot kyrkan. Vaktmästaren, Ingrid Brodde, kom som om hon var beställd, vilket hon inte var. Slumpens vägar är outgrundliga! Hon låste upp kyrkan och sa att hon kunde berätta lite om den. Och det gjorde hon med besked. Jag tror nog att det finns mer att berätta, men inte så mycket.
Vi var alla intresserade av altarskåpet från 1500-talet. Det är från Antwerpen och dess symbol, en avhuggen hand finns i relief på flera figurer på altartavlan. Den kan vid rengörning plockas ner och varje figur frigöras och har alltså handen graverad på de flesta figurer om inte alla. Jag som nyligen varit i Antwerpen visste att stadsnamnet betyder Hand werfen, att kasta en hand. Men hur har altarskåpet hamnat i Västra Ingelstad? Ja, det ska vi ta reda på. Se nedan!
Vi fick äran att gå ner i kryptan. V Ingelstads kyrka är en av de få i Lunds stift som har en krypta. Domkyrkan i Lund och Skanörs kyrka har också kryptor.
Vi beundrade de vackra textilierna. Antependiet och altarmattan är designade och vävda av Märta Måås-Fjetterström år1939. Liksom de olika mässdräkterna. Ernst Frostin berättar:
Det berättas att konstnärinnan satt i kyrkan tre dar för att lyssna till kyrkorummet, medan färger och mönster växte fram i hennes undermedvetna.
De medeltida trämålningarna på läktarfronten hade legat på Historiska museets vind men återförts till kyrkan genom en mindre kupp. Där sitter de nu för evinnerlig tid fastnitade med metallspik. Bra jobbat!
Nu styrde vi kosan mot golfbanan vid Hötofta. Sedan vände vi norrut på en väldigt rak grusväg mot Arrie. Det blev en ordentligt lång vandring efter frukosterandet och guidandet. Framme vid Bengtssons lanthandel i Arrie kände vi på dörren. Den var öppen. För oss! Vi gick in och såg oss omkring. Det salufördes diverse ting. Bra att veta till en annan gång.
Utanför hade redan vandrarna slagit sig ner vid trädgårdsbordet för en andra kaffestund. Där uppvaktades jag av vandrarna med bok och presentkort. Jag blev överraskad och mycket glad. Tack alla! Boken handlar om terapi via naturupplevelser. Det behöver jag verkligen. Ni är alla en del av den terapin. Tack!
Nu var det precis lagom att gå de sista tre hundra meterna till Arrie kyrka för att möta Närtrafikens taxibilar klockan 10. Denna gång fungerade det perfekt. Vi skjutsades till Vellinge Ängar där vi hann med en tidigare buss än beräknat ... på en halv minut när!
Målningarna på läktaren i V Ingelstads kyrka:
”Vid västra gaveln fanns en läktare. Den var inte avsedd för orgeln – för det fanns ingen i gamla tider – utan ’drängarna’, socknens manliga ungdom, både tjänstefolk och gårasöner.” – Figurerna är troligen målade av Håål från Malmö. ”Då den gamla läktaren revs för att bereda plats för den nya orgels omkr 1850, kasserades bilderna och kom att hamna i Stockholm på Historiska Museet.”
Altarskåpet (fritt efter Ernst Frostins Murar, monument, människor – om Västra Ingelstads sockenkyrka):
Ingelstads sockenbor har genom att betrakta altarskåpets målningar under ca fem sekel kunnat vandra genom Kristus pinas historia. Beskrivning av bilderna kan man läsa på ca nio sidor i boken. Jag försöker inte återge dem här, utan ni får låna boken av mig och läsa själva den intressanta beskrivningen.
Altarskåpet har troligen skurits och målats före år 1520. – Hur har det hamnat i Ingelstad? Den 29 nov 1529 skedde den beryktade ’bildstormen’ i Malmö St Petri. Dagen därpå, den 30 nov skrev Henrik Krummedige till sin svärson Eske Bille, Månstorps byggherre, och beklagade denna vandalism. –
Efter sommaren ... nya vandringar!