Vandring 14/2024: 23 oktober. Vellinge ängar. 13 deltagare. 8 km.
Så här skrev jag i kallelsen till vandringen:
Jag har letat bland ”gamla godingar” i oktober månad och fann en den 19 oktober 2005. Då var det ”härligt väder”. Med förhoppning att det blir så på onsdag också kallar jag nu till vandring den 23 oktober.
Ja, härligt väder blev det verkligen idag också.
Vi började med att åka buss och bil till hållplatsen Dalaro vid välkända Vellingeblomman. Där strålade vi samman och vandrade allihop västerut på Södra Ängavägen, som är en av många vägar på Skåneleden.
Det mest spännande vi såg längs vägen var miljontals gula lökar som låg och torkade efter att de skördats. Lök är ett fantastiskt livsmedel! Används i matlagningen i stort sett varje dag. Billigt och gott. Kokt, stekt eller rått!
Vi gissade att det är Almhaga gård utanför Höllviken som äger lökarna. Vi erinrade oss att vi gjorde ett studiebesök på gården och visades runt i fabrikslokalerna. Det var den 18 november 2015, nästan exakt 9 år sedan. Det är kanske dags att be om ett nytt besök och fråga om man fortsatt att odla schalottenlök och provat på vitlöksodling.
Vi öppnade grinden till Vellinge ängar. En liten stuga ligger där i en inhägnad försedd med stabila bord för rastande vandrare. Flera informationsskyltar talar om för oss att vi ska vara försiktiga vid möte med kor och får. Det berättas också om bl a sällsynta groddjur som lever här.
Vi tyckte det var för tidigt att slå oss ner vid borden så vi stängde grinden bakom oss och tog oss hoppande över diverse vattensamlingar. En sådan var en å som var så bred att vi fick ta oss längs den för att hitta ett ”övergångsställe”. Att vi blev lite blöta på utsidan av skorna gjorde inte så mycket för de är ju vattentäta, sa någon stolt.
Längre fram fanns ett nytt hinder, en mindre sjö. Nu fick vi hitta på en ny lösning. Vi tänkte lite på skåneledsvandraren som stöter på detta hinder. Man kunde förenklat lite för dem med en och annan spång.
Vi såg en vinkelgenomgång en bra bit bort och tog oss igenom den.
En stig ledde oss därefter en bit på väg men sedan blev det stopp. Ner på knä, kryp under en strömförande tråd och kliv upp på andra sidan, borsta av lite lera och gå vidare!
En bra stund senare kom jag på att min mobiltelefon var borta ur fickan. Vi gick tillbaka till krypstället. Fanns den där? Nej! En idé dök upp i mitt huvud, ring till maken och be honom ringa Hitta min telefon. Han fann den vid Vellingeblommans parkering. Den låg i bilen som jag åkt med. Puh, nu kunde jag andas ut.
På grund av letandets tidsåtgång fick jag nu göra en rockad i planeringen och avsluta ängsvandringen lite tidigare. En ny grind öppnades och en ny gård passerades. Var fikar vi?, hördes från hungriga vandrare. I en trädgård såg vi ett stort bord och säkert tio stolar. Knackade på. Får vi fika här? Inget svar. Själv är bäste dräng. Vi klarade av nästa utmaning. Se här!
Solrosor ger oss frön goda att rosta och blanda med müssli. De ger oss även solrosolja. Växten sträcker sig och vänder sig mot solen varje dygn. Det är inte att undra över att den heter Tournesol på franska. Jag vet nu efter mitt telefonsamtal vad odlaren här i Kronan har för målsättning med den långa, rätlinjiga och dekorativa odlingen.
Johan Jeppsson på Dalagården köper en stor mängd solrosfrön och sår dem sent på våren för att solrosorna ska blomma sent och fröna bli vinterföda åt fasaner, rapphöns, rådjur m.fl. djur. Han vill på detta sätt bidraga till den biologiska mångfalden. Solrosraden utgör dessutom en fångstzon för kväve med mera från odlingarna. Dessutom finns det en 10 meter bred gräsremsa söder om bäcken med dagvatten som rinner ut i Foteviken. Han önskade oss välkomna till våren för att njuta av den blommande rapsen på fältet norr om gården. Kul!
Så kom vi till slut i tid till bussen som tog oss tillbaka till Höllviken. Bilisterna hittade själva till Vellingeblomman och passade på att shoppa lite där. Slutet gott allting gott!