Vandring 15/2008: 8 oktober, Skåre - Kämpinge längs stranden. 20 st. 12 km.
Med 3 personer från Skanör, 6 från Ljunghusen, 7 från Höllviken, 3 från Kämpinge och 1 från Trelleborg blev vi i dag hela 20 deltagare i Äventyrsvandringen. Någon representant från varje kommundel, alltså. Bussen släppte av oss vid Kurlands hållplats, golfbanan vid Stavstensudde är kanske mer känd, fast Kurland har funnits mycket längre.
I anslutning till golfbanan och Kurland växer den rara örten praktnejlika. Så särskilt praktfull är den inte, tyckte vi. Då visade Lena på en annan nejlika, den rosaröda backnejlikan, den kan kallas späd jämfört med sin släkting.
Vi betraktade monumentet på avstånd, det som står där till minne av Karl XII:s landstigning den 13 december 1715. Han flydde från kalabaliken i Bender, som ägde rum 1713. "Efter slaget i Poltava 1709 flydde Karl XII med några hundra svenskar till Osmanska riket, där de tillbringade en lång tid. I februari 1713 fick turkarna nog av gästerna och anföll lägret för att tvinga kungen att avresa (Wikipedia)." Kalabalik är ett turkiskt ord för folksamling, ghalabaliq. På svenska har det kommit att betyda tumult, förvirring och stor oreda och har sitt ursprung i händelserna i Bender.
Därefter tog vi oss ner till den steniga stranden, som vi sedan kämpade oss fram på ända till Fredshög med mindre avbrott av liknande kamp i det höga gräset. Hade det varit lägre vattenstånd hade vi kunnat gå obehindrat på sandstranden eller kalkberget, där detta på sina ställen går i dagen .
Ett skönt avbrott från stenarna var när vi besteg Skåres skansar. (Den som vill kan läsa här på hemsidan om historien kring skansarna på Vandring 5/2006.) Det är först när man står uppe på skansarna som man kan se deras imponerande storlek och utformning. Prova det, ni som inte gjort det! Låt fantasin flöda om vad som kunde ha hänt om fienden verkligen anfallit Skåne här. Hade försvararna kunnat hålla stånd?
Det tar tid när 20 personer ska klättra över en stätta och än mer när denna inte har kvar alla trappstegen. Var och en av oss hade sin egen taktik att ta sig förbi och alla sätt är ju bra utom de dåliga. I Skåre hamn var det som vanligt många tecken på stor aktivitet, båtar med flaggor i topp, varav en med sjörövarflagg, en rondellhund och dito 2 hönor, souvenirbod med strandfynd och hantverk och ... glass, som några deltagare försåg sig med.
Allt annat tar också tid när det är många som går tillsammans; titta på blommor, stenar och döda fiskar. Får man ta med sig stenar från stranden? Svar, se nedan! Man kunde gott önska att folk hade plockat med sig åtminstone några av de miljardtals stenar som vi passerade på vår väg. De skulle kunna pryda fönsterkarmen eller trädgårdskrukan. Jag tog med mig två vackra stenar till min stensamling.
En sten som man inte tar med sig hem ligger precis vid kommungränsen mellan Trelleborg och Vellinge. Den är så stor att man vill kalla den något annat. Megalit betyder egentligen stor sten, men har kommit att beteckna minnesmärken som består av stora stenar, som t.ex. gånggrifter och stendösar. Ales stenar är ett annat exempel. Hur har vår "sten" hamnat just där? Det måste vara inlandsisen som placerat flyttblocket där det ligger. Sedan har man antagligen dragit kommungränsen precis där en gång i tiden.
Christina hittade en ganska stor fint formad bärnsten. En hårig larv väckte visst intresse. Kunde det vara en gräsulvslarv? Den döda fisken liknade en haj på stjärtfenan. Vid fikastunden njöt vi av solen. Trots vinden var det ingen som tyckte att det var kallt. Vandringen över ängarna bland fåren var en skön avslutning på vår knaggliga färd.
Liksom i rimmet om 10 små negerpojkar, så minskade vi i antal längs vägen. Tre blev hämtade av en äkta make i bil, en tog bussen vid Västangård. Christina avvek vid Fredshög, så var vi bara 15. Gruppen fortsatte att minska i antal men till slut var alla vid bussen eller cyklarna och kunde återvända hem efter väl förrättat värv. Vi kan tillgodoräkna oss 12 km. Tack för idag!
Här citerar jag från Naturvårdsverkets hemsida:
Får man plocka stenar på stranden?
Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar kan ses som skadegörelse eller åverkan. Det är heller inte tillåtet att ta mycket stora stenar eller väldigt många för att använda till något speciellt ändamål, som en mur eller liknande. Däremot är det inte förbjudet att plocka med sig enstaka stenar, för att till exempel ha dem som ett minne från en skön promenad längs en strand.
Står det i någon lag vad man får plocka i naturen?
Nej. I brottsbalken omnämns det du inte får ta i naturen utan tillstånd från markägaren. Det är löv, bast, ollon, nötter, kåda mm. Även växande träd och ris, grenar, bark och näver från växande träd hör till det som är förbjudet att ta. Bär, svamp och blommor finns inte med i uppräkningen och får därmed plockas. En del växter är fridlysta och får inte plockas. Löst liggande grenar och kvistar går bra att plocka, däremot får du inte bryta grenar från eller hugga/såga i vindfällen.