Vandring 2/2010: 17 februari, Halt väglag. 19 deltagare. 9 km.
Vi har vandrat på Sveriges längsta gata idag. Först är det Stavstensvägen, sedan Västergatan, Algatan, Östergatan och Östra Förstadsgatan. Nästan 7 km sammanlagt. Fast vi gick lite mer både före och efter. Och upplevde mycket på vägen. En kortfattad förklaring till att gatan är så lång och rak är att bebyggelsen från början utbredde sig på Järavallen. Det var en strandvall som reste sig ur Östersjön, vars vatten gick högre upp förr. Området norr om vallen utgjordes av sumpmarker och dammar. Från början var Trelleborg en liten by mellan två åar, Kattebäcken och Bastarännan samt de ovan nämnda våtmarkerna. Avståndet mellan åarna var ca 1.500 meter.
Dagens tema är Halt väglag efter den tyske författaren, Max von der Grüns roman. Nu återstår att se om den motsvarar förväntningarna!
I snön gick vi ganska snabbt från Albäck längs den långa Stavstensvägen till Västra kyrkogården. Där valde vi en omväg ner om Friheden. Västra kyrkogårdens låga mur tillät oss att se in på området med vackra äldre gravvårdar omgärdade av smidesstaket. Husen vid Friheden ser ut att vara intakta. Inte ett enda nybyggt hus finns det här, bara små välvårdade bostäder med enhetlig form. Under snötäcket gömmer sig nog både det ena och det andra av sköna växter. Friheden är skånska för "Friheten". Tomterna hade förr egen strand med rätt till tångtäkt. Tången var ett viktigt jordförbättringsmedel.
Vid Västergatan ryms många fina byggnader som Ann-Sofie berättade en del om. Mer kommer vid en framtida Trelleborgsvandring med historiska förtecken, lovade hon. Tiden tillät inte en djupdykning just nu. För nu väntade en guide på att ta oss ut i hamnen med buss. Hamnen, som är Sveriges näst största räknat i tonnage, har hela sju färjeförbindelser till och från kontinenten med 14 fartyg.
Hamnområdet får inte längre beträdas av allmänheten på grund av sabotagerisken. Efter den 11 september 2001 byggdes stängsel runt hela hamnen. För att få en uppfattning om hur stort området är behövs det verkligen en buss. Under en timmes tid såg vi de gigantiska färjorna från alla håll. Nils Holgersson seglade precis framför våra ögon. Vi befann oss uppe på en ramp och jag upplevde en hisnande känsla av att vi behövde flytta på oss. I färjans akter skummade vattnet och hundratals måsar letade efter föda.
Världens största tågfärja slukade oss och bussen som en munsbit. I hennes innanmäte ryms 155 lastbilar och 25 järnvägsvagnar. M/S Skåne kan hållas fast vid kaj av en automatförtöjning, populärt kallad stålmatros, i vindar upp till 20 m/s. Fartyget är 199,9 meter långt. 10 centimeter till och skatten hade hoppat upp en klass. Man får inte vara dum…
Vi hade uttryckt önskemål om att få inta vårt kaffe på bussen. Guiden, Jim, hittade en fin plats att stanna på, ända ute i vattenbrynet. Då passade han på att berätta om hamnens framtida utbyggnad. Den kommer att innebära att färjelägena successivt flyttas från stadens centrala delar österut. Staden får då möjlighet att bygga attraktiva bostäder på havsnära mark.
Vi tackade för en mycket underhållande guidning i Sveriges största RoRo-hamn. (Det är tillåtet att googla på detta ord!)
Vi gick vidare på Sveriges längsta gata. Förbi Skatteverket och den förra museibyggnaden. På Östra Förstadsgatan finns det många gamla bostadshus som har underhållits kärleksfullt genom åren.
Nu hände något! Trelleborgs Allehandas Bryggare och Nyberg dök upp och intervjuade och fotograferade.
Resultatet kunde man läsa i torsdagens tidning och även här en tid framåt:
http://trelleborgsallehanda.se/trelleborg/article630689/87e-vandringen-for-aventyrsdamer.html.
Det är kul att våra vandringar blir förstasidesnyhet i lokaltidningen.
När vi kom till Dalköpingeån, vände vi tillbaka och fångade 3:ans buss till Trelleborgs Övre. Vi hade börjat vandringen vid Albäcken och passerat Tommarpsån, som är två åar att minnas namnen på. Kattebäcken, Bastarännan och Österbäcken finns inte längre. Nu var vi nöjda och kände oss glada över att alla ben och armar var hela efter den snöiga turen med ”Halt väglag”.