Vandring 12/2005: 16 november, Skegrie - Räng - Höllviken. 9 deltagare. 10 km.
Buss 182 till Skegrie. Vandring till Räng, Kämpinge och Höllviken.
Bussen tog oss till Skegrie igen!! Kl 9.17. Busschauffören som kört oss flera gånger till Skegrie undrade: ”Vad gör ni egentligen här?” Låter kanske som en berättigad fråga.
Denna gång bar det av norrut. Snart vek vi av på en väg rakt ut mot E6:an, som vi ånyo måste korsa. Det var mycket trafik i förmiddagstimmen mellan 9 och 10. Vi sprang över i två grupper och styrde kosan mot Skegrie mölla, en holländare, som ägs och förvaltas av Skytts härads hembygdsförening.
På nyskrapad grusväg gick färden vidare mot väster. Vinden var lite isande och förebådade den nattfrost som utlovats. Mössorna och vantarna åkte på de 9 deltagarnas huvuden och händer. Efter nyfikna undringar över grödan på åkrarna kom vi snart till Almnäs gård. Där fanns en kunnig dam med schäfer som sa att grödan var raps. Raps smakar kål.
På Almnäs finns påfåglar och flera andra exotiska djur. De flesta vistades inomhus nu, men det fanns många andra trevliga lurviga djur att bekanta sig med. Ponnies och Highland cattle blev avfotograferade. Hjortar sprang ystert omkring på avstånd. En plats att besöka med barnbarnen! Ägaren heter Torsten Jeppsson. Han har fått fram många prisbelönta Shetlandsponnier och är internationell domare.
”Kommer man verkligen fram här?” frågade Gun som var ny i gänget och inte visste att man kommer fram överallt. Vägen blev allt smalare och grässträngen i mitten allt bredare. Men snart var det roliga slut. Asfalt! En liten bit bara, sedan var vi överens om att gå längs ett dike i kanten av den nygrodda veteåkern. En stor äng med träd som lä blev en utmärkt rastplats i solskenet. Vi var nu mittemellan två vägar och visste inte riktigt hur vi skulle komma över till Rängs Sandvägen. Längs ett djupt dike som vi inte ens ville försöka ta oss över gick vi tills det tog slut. Därifrån var det lätt att hitta fram. Kul och äventyrligt på vårt vis!
Från den trevliga bebyggelsen i Rängs Sand går en cykelväg under stora vägen till Sandeplansområdet. Den passade oss bra. Där skildes vi från Elsa och Lena som gick närmsta vägen till Kämpinge medan resten av truppen gick till busstorget i Höllviken. Där stod cyklarna parkerade. Klockan var nu 13.
Dagens etapp var något mer än 10 km lång.