Vandring 2/2008: 30 januari, Falsterbo. 12 st. 5 km.
I onsdags åkte vi med 100-bussen till Falsterbo kl 9.16. Regn var utlovat och kom också så småningom om än ett mycket stillsamt sådant. Nästa dag kom stormen över Skåne, så då hade vi väl tur igen? Vi hade försett oss med turistbyråns lilla skrift om Skanör och Falsterbo. Den är så fiffigt skriven att man kan läsa den från båda hållen. Man kan veckla ut pärmarna, som visar kartor över städerna och inritade vandringsturer. Varje sevärdhet är försedd med ett nummer.
Jag gav deltagarna i uppgift att redogöra för var sitt "nummer". Det gjorde de med bravur. Alla berättade med inlevelse om husen och historien, precis som professionella guider. Många hade egna minnen från Falsterbo. Elsas mor växte upp här och Elsa besökte ofta sin mormor i det gula huset på Stora Allén. Kerstin var barnflicka i Petterandersgården. Ulla passade Anders Österlings barnbarn en sommar.
En person som ofta återkom i guideboken var Hjalmar Gullberg. Jag tycker att vi ska planera för en Gullbergvandring. Fast en sådan har redan ägt rum under Lennart Mobergs ledning. Flera somrar till och med. Men det hindrar inte oss att göra en vandring på vårt sätt! Gullberg ärvde Villa Lundhem efter sin mor, som aldrig erkände honom. Han lämnades nyfödd till kärleksfulla fosterföräldrar. Hans namn finns på en skylt på Konsthallen. Platsen framför heter nämligen "Hjalmar Gullbergs plan". Här är hans mest kända dikt “Jag bor vid ett rastställe”. Den handlar förstås om Falsterbonäset.
Flygfoto: Martin Bramsved
Jag bor vid ett rastställe, långsmalt, havsomflutet:
en utsträckt hand av vildros och susande gräs
som öppnar eller knyter sig. Här är slutet
på kartan över landet, ett yttersta näs.
"Kyssande vind" är också mycket berömd. I "Till en näktergal i Malmö" skriver han om sin födelse. I "Där friheten kördes ut" visar han sin avsky för nazismen i Tyskland 1942.
Andra kända namn som vi stötte på var författaren Anders Österling, arkitekten Josef Frank och hans hustru Anna, sångpedagog. Historien mötte oss också på flera ställen. T.ex. vid Falsterbohus slottsruin, där vi fikade i skydd av murarna. Vi fick också intressanta fakta om sillhandeln i Skanör-Falsterbo, där handelsmän från olika delar av Europa hade sina fasta marknadsplatser, "fit". Lübeck hade ett handelshus i närheten av Konsthallen. Husgrunderna har man funnit vid utgrävningar.
Mittemot den ängen ligger ett antal kolonilotter om 100 kvadratmeter. En man vid namn Kjell vinkade till oss. Vi gick naturligtvis genast fram till honom, där han stod bredvid två andra gubbar. De senare var av plast och liknade Helan i dubbel upplaga. Kjell är passionerad odlare och arrenderar tre lotter. Han grävde upp jordärtskockor och förevisade oss och gav oss tillagningsråd. Skala dem, koka dem, mosa dem. Gör soppa. Mums! Han hade också skördat rosenkål under dagen. I en annan odling hade han kronärtskockor. Han berättade att järnvägsspåret till Falsterbo gick ända fram till Falsterbohus. Kungar och kejsare behövde inte gå många steg för att komma till det vita sommarpalatset.
På väg till Strandbaden gick vi åter förbi den spännande bebyggelsen som står i boken "Alla skulle till Falsterbo". Förra gången var den 21 november 2007 (strandbaden.blogspot.com). Där stannade vi vid ett stort träd som hade ett iögonfallande växtsätt. Vad var nu detta för träd? Jag tittade på knopparna och kunde finna vissa likheter med askens. "Nej, men titta på marken!" Där låg miljoner ekblad. Så var det med den knoppkunskapen! Ekens knoppar heter i vår knoppbok "Eka Papiljott". Visst var det ek! Alltså, vid trädbestämning, titta först efter nedfallna löv under trädet. Där finns sannolikt svaret, i varje fall när det gäller löv som inte multnar så snabbt. Eken är Blekinges landskapsblomma, sägs det. Snarare landskapsträd, men det finns inte som begrepp. Ett landskap till har ett träd som "landskapsblomma", Medelpad har granen. Vilken är Skånes landskapsblomma? Se, vem som svarar först!
Det är ingen riktig vinter i år, men ändå är det kallt. Det blåser och är fuktigt i luften fast det inte regnar. Det gäller att klä sig rätt. På kurserna jag gick i Friluftsfrämjandet sa man att fyra lager kläder är bäst. Det ska inte vara tjocka plagg. Jackan kan vara av vindtygstyp eller ett regnplagg, gärna med kapuschong. Endast tröjan kan vara lite tjockare. Fleece är bra. En stickad tröja är också bra. Undertröjan av syntet eller ull. Bomull passar också till vår verksamhet. Skjortan ovanpå kan vara en vanlig gammal urtvättad rutig sak med långa ärmar. Satsa gärna på sockar av ull i kängorna. Mössa och vantar som kan tas av och på för att reglera värmen. Halsduk likaså. På benen kalsonger eller jeans och en vindtygs- eller regnbyxa. Vadderade byxor är också bra med kalsonger under.
Vid Strandbadens ändhållplats steg vi på bussen kl 12.25.