Vandring 11/2022: 10 juni. Bornholm Svartingedalen. 8 deltagare. 14 km.
Vi anlände med färjan från Ystad till Rønne och tog bussen till hotellet, Det lille hotel. Vi fick direkt tillgång till rummen och gick genast till den mycket närbelägna butiken Meny. Där inhandlade vi bröd, smör, pålägg, öl och frukt och fördelade på våra ryggsäckar. Vi gick till den också närbelägna hållplatsen Snellemark och tog bussen till Rutsker. Nu visste vi att man kan be chauffören stanna på önskad plats utanför tätorterna. I vårt fall var det vid ”den röde lade”. Vägen där heter Halledalsvej och leder till Åhalsegård vid ingången till Svartingedalen.
Framme vid gården bredde vi ut vår rödrutiga runda duk på marken och intog sittande runt den dagens lunch. Vi passade också på att vila i liggande position. Vi hade ju varit i gång sedan klockan 5. Nu var klockan 13.
Svartingedalen är en klippedal, en av många sådana på Bornholm. I dalen rinner Baggeån. Ibland kallas de sprekkedalar, kärt barn har många namn. Vi har vid våra tidigare besök på ön gått in i flera sådana djupa dalar. De har en fuktig miljö med rik vegetation. Om våren är de fulla av anemoner, dvs sippor av olika slag. Mest lyser de i vitt förstås. Lite senare sätter ramslöken igång med härlig lökdoft.
Nu var ramslöken i full blomning. Vi började med att klättra ner på djupet på hala klippor. Det var som att gå in i en fantasifilm från Hollywood som vår kära vän Lis uttryckte det när hon rekommenderade vandringen för oss.
På en vägvisare stod det: Jættabujl. Man kunde välja mellan att gå rakt fram eller upp till höger till ”jættabujlen”. Vi valde den senare som skulle det visa sig vara mycket brantare och också mer äventyrlig. Här gällde det att klättra med alla till buds stående extremiteter i mitt fall även med en nyinköpt käpp. Den är fyrdelad så den åkte tillbaka ner i ryggsäcken när det svåra partiet var passerat.
Det roligaste inträffade när ett gäng getter adopterade oss och gick i våra fotspår ända tills reservatsgrinden spärrade vägen för dem.
Efter ca 4 kilometer tog en trappa oss ut i ljuset igen. Dalen fortsatte en bit till men stigen ledde oss upp till Simblegårdsvej. Efter en stund längs vägen kunde vi läsa runorna på Bornholms största runsten, den 3 meter höga Brogårdsstenen. Där stod följande text: ”Svenger lod rejse denne sten efter sin fader Toste og efter sin broder Alvlak og efter sin moder og efter sin søster.”
Så följde en vandring efter instruktioner från våra vänner i Hasle, gå på den där vägen, sedan på den där. Jydegårdsvejen svängde vänster och höger tills vi kom till ett träd med en hälsning från vännerna, ett rött och vitt band och en påse godis. Nu visste vi hur vi kom vidare till deras fritidshus i Hasle Feriepark, runt Rubinsøen och genom skogen. På slaget 16 kom vi fram och där stod de och väntade på oss med ett gott öl. Lite snack om den dramatiska turen och sedan tre rätters middag och gott vin. Lis är en mästare på att bjuda oss på mat. Det har hon gjort varje gång vi besökt ön.
Per passade upp oss med vin och Lis med fantastisk mat, förrätt en vacker rullad med spenat, lax och pannkaka, varmrätt en linssoppa och dessert en enorm rabarberpaj. Som vanligt diskuterades det livligt på två språk under resten av kvällen.
Från fritidshuset ledde en stig ner till landsvägen dit bussen till Rønne snart anlände. Med våra klippekort räknade vi ut att det blev två klipp à 28 kr på 4-zonerskortet. Det är som hittat skulle jag vilja säga. Med buss på Bornholm åker pensionister för halva priset.