Vandring 13/2019: 28 augusti. Sommarvandring. 26 deltagare. 12 km.
Årets sommarvandringsdag började på parkeringen vid rökeriet i Smygehamn. Inte minde än 9 bilar sammanstrålade denna enda gång på vårt vandringsår, då vi kände oss tvungna att använda bilen som transportmedel. Egentligen inte. Buss från Höllviken med byte i Trelleborg hade tagit oss bekvämt till samma plats. Det var ren bekvämlighet att ta bilen denna gång för hemresan kan göras utan att vi måste passa busstiderna.
Men buss blev det ändå. Kl 9.16 stannade buss 190 ovanför hamnen och tog oss alla ombord. Skateholm var målet. Vi hade turen att få vandra i skönt sensommarväder hela dagen.
I Skateholm styrde vi kosan ner mot stranden förbi Fårabackarna. Det var här, strax norr om Fårabackarna, som man i början av 1980-talet upptäckte de lämningar från jägarstenåldern som finns som en permanent utställning på Trelleborgs museum, Skateholmsboplatsen. Några stenåldershus minner om fynden. Vi skyndade dock förbi. Växter som är sevärda här som t.ex. fältsippan blommade inte nu, ej heller mandelblomman. Den väldoftande gulmåran kunde vi upptäcka lite varstans.
Vid stigen ovanför kustlinjen i riktning västerut fann jag snart en inbjudande backe för första pausen som var tänkt som en andra frukost. Efter lite opposition, ”redan?” fann alla sin plats på backen eller i sanden. Första frukosten var ju redan sedan tre timmar aväten. Ny energi behövdes för nästa 7-8 kilometer. Östersjön kluckade inbjudande och utlovade ett dopp lite senare.
Vid en å (utan namn) ledde stigen oss in i ett ogenomträngligt buskage. Vi gick då en tur ner till stranden och sedan upp igen på stigen, som var mer lättgången än sandstranden.
Så gick färden vidare bland sanddyner, strandängar, campingplatser och villaområden med omsorgsfullt skötta trädgårdar.
Snart var vi nere på stranden igen. Nu var det mycket lätt att gå på den våta hårda sanden och vi vandrade ända till Beddinge strandmark. En stig ledde oss över den fina ängen hela 800 meter. Vid slutet stannade vi och läste på informationsskylten och funderade lite över vad vi nyss bevandrat, en härlig äng med allehanda blomster. Tidigare var det en golfbana men nu hade man velat återge området sin forna glans. Det hade man verkligen lyckats med.
På stranden igen en stund. Förbi den nybyggda badbryggan som vi vigt fick gå under med böjda ryggar. Den är 70 meter lång och har en avslutning längst ut med bänkar och stegar. Men vi väntade med badet till nästa brygga.
Och då menar jag inte den lilla skrangliga bryggan vid Beddinge Västermark utan den vid Smygehus. Men vi fick reda på dagens vattentemperatur. 19 grader. Klart badbart!
Vid ett stenigt hinder på stranden gick vi upp i Beddinge västra bostadsområde med gammal fin bebyggelse. Där ringde vi på hos Marianne, Mats kusin. Vi fick veta mycket om husets och områdets historia. Det blev bebyggt när fiskarena fick flytta ifrån Beddinge öster därom. Jordberga gods ägde den marken och fiskarena ville köpa tomter där. I stället hänvisades de till marken västerut. Flera av husen som byggdes där är från 1800-talet, bl a Mariannes hus som gått i arv till henne från hennes farbror.
Vi hade svårt att slita oss från historieberättandet men skyndade vidare. Nu var vi nere på strandpromenaden igen. Först stannade vi till en stund vid Garnhuset som är Lilla Beddinges byastuga. Där ordnas allehanda aktiviteter både vinter och sommar, såsom Fiskets dag och julmarknader.
En rabatt med tagetes och dahlior i många färger fångade vårt intresse. Dahlior måsta grävas upp inför vintern och tagetes måste sås på nytt varje år. Vilket arbete man lägger ner på denna rabatt! Vi har sett den även vid andra tillfällen. Nästa gång ska jag försöka hitta ägaren och fråga hur man sköter en så fin odling.
Nu såg vi Smygehusbryggan hägra i fjärran, nåja, 2 km bort i alla fall. Väl framme delade vi upp oss i två lag, badlaget och först-till-lunchen-laget. Det var djupt vatten längst ut, vi bottnade precis. Men skönt var det.
Vid Smygehus havsbad var vi väntade och servicen var jättefin. Servitrisen var en bekant från Höllviken så hon och vi gladde oss över återseendet. Mat och dryck serverades till allas belåtenhet.
Så gick vi över landsvägen in i Smyges by på den norra sidan. Det var inte många som sett den delen förut. På Ålastigen genom ett kärr landade vi på Granats väg som går diagonalt nästan ända ner till stranden. Det är stråket av den nerlagda järnvägslinjen från bl a Börringe via Klagstorp till Smygehamn.
Men vi vek av från rälsvägen för vi skulle besöka stadsparken. Den ligger ett kvarter norr om landsvägen, så den ser man inte skymten av vid genomfart. Men nu var vi mitt inne i den! Den är anlagd 1912 av en grupp eldsjälar. Man tilldelades en tomt som man kallade Grustaget, grävde en brunn, planterade en almallé, reste en minnessten och planterade en ek bredvid.
En storm år 1943 skadade många träd, almsjukan angrep nästa alla almar. Man använder parken vid flera högtidliga tillfällen året om. Vid invigningen lästes en dikt av diktaren själv, Hannah Bengtsson:
Det bodde ett folk invid Östersjöstränder
med idoga sinnen, med strävsamma händer.
De plöjde, de röjde på obruten mark
av stenar och sand blev en blomstrande park.
Nu var det inte långt kvar, bara lite gator och trädgårdar, så var vi framme vid den frodiga parken vid Smyge kärr, som vi besökte i maj i fjor. Vid bilarna på hamnparkeringen skiljdes vi åt.
Nästa dag besökte Eva Marie och Hans-Ove åter Smygehus för att äta lunch. Då serverades nämligen smörstekt kummel med utsökt äggsås. Detta är en av deras favoriter.