Vandring 19/2010: 24 november. Du gamla pil. 17 deltagare. 9 km.
Bussen gick idag till Mellangrevie. Det är en kyrkby på Söderslätt, denna dag höljd i snö. Kyrkan i vackert tegel byggdes 1893 i nygotisk stil i närheten av den plats där det tidigare stod en medeltidskyrka. Skiffertaket är också mycket vackert. Modellen på fönstren har jag inte sett förut. Det fanns inte tid till fotografering denna dag. Jag har på listan över kommande vandringar redan en som bär till Mellangrevie. Fotografering och en idé till. Överraskning!
Tiden var som sagt knapp. Bussen från Vellinge var hela 30 minuter försenad och mycket mer väntade. Väntade var vi nämligen på gården Ludvigsdal, så vi vek in på den lilla vägen till höger. Där inne pågick aktiviteter. Det luktade gran och glögg. Men ... det var inte avsett för oss! Pia Edén driver här på gården trädgårds- och blomsterverksamhet. Hon är trädgårdsmästare och arborist. Hon förverkligar tillsammans med livspartnern och barnen en dröm. Gården köptes på 80-talet svårt föråldrad och restaurerades kärleksfullt. Vasstaket utgör en viktig del i miljön kring gården.
Idag bands det julkransar under sakkunnig ledning. Pia kan prata sig varm om kärleken till träd. Dessa gör trädgården tredimensionell och rumsindelad. Tag alltså inte bort era träd utan att tänka efter ordentligt! Ett bord stod dukat längre in i ladan för oss vandrare. Jag hade läst om Ludvigsdal i tidningen och bett Pia om att få göra ett vinterbesök.
Det var nämligen ännu en vandrare som skulle fira sina 50 gånger och var kunde man göra det bättre än i Ludvigsdals lada? Jag visste inte då att jubilaren Marianne och Pia hade gamla relationer. Det blev återseendets glädje när läraren och den forna eleven möttes på nytt. Det skålades för Marianne, Pia, Äventyrsvandrarna och den härliga vinterdagen.
Färden gick vidare på hala vägar. Alla kom hem med benen i behåll och det tackar vi för. Det är inte riskfritt att vara Äventyrsvandrare. Plötsligt på Vattle byväg i Södra Åkarp försvann gruppen för färdledaren som gick sist. Vart tog de vägen?
I ett hörnhus stod de allihop inbjudna av möbeltapetseraren Ulrica Persson! Hon hade sett oss komma, gått ut på vägen och motat in vandrarna till sin ateljé. Vi frågade om öronlappsfåtöljen i hörnet, är den fin? "Ja, den är finast av alla, för den är mitt examensarbete." 10 elever fick jobba med var sin stomme i trä. Gör så många moment som möjligt! Det blev 10 helt olika fåtöljer! Ulrica tycker att det kan vara mycket värt att ta vara på en gammal möbel, stoppa om den och klä den i nytt tyg. Man blir garanterat ensam om en sådan möbel.
Södra Åkarps vita kyrka stod framför oss, vintervit bakom vackra stenmurar. Strax efter den gamla pilen svängde vi till vänster mot hästanläggningen där kommunens gymnasielinje med specialisering på häst och golf delvis bedrivs.
Ur Gammalt pilträd av Anders Österling:
Du gamla pil, som kraftig står
trots hundra vintrars frost och storm
och, självläkt efter blixtens sår,
bär lika trygg din kronas form!
Vi gick ända till Vellinge Ängar, där den överfyllda bussen avgick, lyckligtvis lite försenad, för det var vi också.