Vandring 16/2021: 13 oktober. Näset runt 3 Sjömärket. 22 deltagare. 8 km.
Man måste vara öppen för förändringar. Det var vi förra gången när vi avslutade vår andra Näsetruntvandring vid rådhuset i Skanör innan vi hunnit hela den planerade återstående delen. Den började vi med idag i stället.
Vi tog först bussen till Stefan Löfvings hållplats och gick till rådhuset och tog fatt i förra gångens vandring. Sedan gick vi Borgmästarstigen ut till sjömärket, en del av Skåneleden. Därifrån längs badhytterna till Skanörs hamn, till bron vid Slusan. Vid Flommens golfklubb finns en lång bro över vattnet till ”fastlandet” vid Papegojvägens hållplats där bussen snart kom och tog oss tillbaka till Höllviken m.fl. platser.
Nu kunde berättelsen vara slut men se det är den alls icke!
Promenaden på Borgmästarstigen är nu åter en skön tur över nybyggda bryggor och broar, vad man nu ska kalla dem, spångar kanske. De hade blivit sönderblåsta och översköljda av högvatten vid åtskilliga tillfällen.
De var med andra ord i stort behov av restaurering och det är vi många som är tacksamma för. En skönare tur får man söka efter. Det är många intillboende som kanske dagligen njuter av en löprunda eller en hundrastning här. Nu var det vår tur.
Vi såg strax att några herrar, oss närstående, väntade på oss vid den vita sjömärkestriangeln ute i havsbandet. De hade bullat upp ordentligt med festligheter för att fira Agnetas 200:e vandring med Äventyrsvandrarna.
Salta korvar, feta ostar och småflaskor med gammeldansk och äppeljuice därtill.
För att minnas dagen klättrade de viga vandrarna upp på sjömärket och blev förevigade på bild tillsammans med de försiktiga som stannade på marken.
Vi tackade Agneta och vandrade vidare ut på den norra reveln som nyligen blivit avkortad av havets vrede och passerade skylten med naturistbad för hela familjen.
Genombrottet skedde redan förra året. Vi gick så långt vi kunde och konstaterade att Skanör blivit förärad en ny ö. Ön Måkläppen har ju sedan länge vuxit ihop med Falsterbo i höjd med fyren. Nu finns alltså en ny ö i andra änden av fastlandet i stället.
Ditut kan man kanske vada om man är lång och inte rädd för att halka omkull på den lösa och mjuka bottnen. Tina som varje år går med sina boxarkamrater berättade om sina äventyr med att korsa det nya gattet.
När vi inspekterat den geografiska förändringen och gick tillbaka till sjömärket såg vi att de två herrarna, servitörerna, plockat ner servisen i sina korgar och var på väg till Skanör över spångarna på Borgmästarstigen. Vi vandrare fortsatte i stället på vår Näsetruntvandring. Vi hade Östersjön* och alla badhytterna i många kulörer och skepnader på vår högra sida, den ena badhytten roligare och vackrare än den andra.
Snart var vi framme vid Hamnvägen som ledde oss till, ja, just det, hamnen. Där hittade vi en perfekt plats för att sitta ner en stund i det vackra vädret. Tyvärr var kameran inte framme. Platsen var ett trädäck framför restaurangen Badhytten. Däcket hade trappsteg som blev både bord och bänkar vid fikastunden. Ett besök på den nya moderna toalettbyggnaden gav vid handen att texterna som förklarade handhavandet av toaletten fanns på både svenska och arabiska.
Så påbörjade vi nästa långa ”transportsträcka” längs i början väldigt höga klitter och åter många fina badhytter. Vid ”Slusan” finns två broar över densamma, varav den ena bär skylten: Obehöriga äga ej tillträde. Vi valde den behöriga bron. Det finns mycket att säga om bygget av fördämningen över Slusan. Det reglerar vattentillförseln till Södra Ålasjön och Flommen innanför och förser dessa med färskt vatten från Östersjön.
Det finns mer intressant att läsa på internet och fina bilder från byggandet. De boende i Kämpinge kan tacka för sand som hämtas till den eroderade stranden där. Sanden kommer från Slusan! Den växer med tillförsel av vind och vågor och måste tas bort med jämna mellanrum.
En rolig bänk tilldrog sig vårt intresse. Nåväl, vi gick vidare och njöt ännu mer av det sommarlika vädret. Så kom vi till en toalettbyggnad som jag hade markerat som dags att byta färdriktning. Toaletten är framför allt till för golfspelarna på Flommens golfklubb men togs genast i bruk av oss vandrare.
På den raka gummiklädda bron tassade vi sedan in mot ”fastlandet” utan att störa golfspelarna. Nu var vi nästan i hamn.
Skärfläckevägen (se akvarell av Lars Johnsson) ledde direkt till Papegojvägens hållplats. Där klev vi snart på bussen, trötta och svettiga efter timmar i strålande solsken.
*Vi noterar att Öresund är namnet på ett sund där två hav möts på olika nivåer, Östersjön som strömmar norrut och det tunga, salta Kattegatt, söderut. Öresund är ett av världens mest trafikerade sund.