Vandring 10/2014: 21 maj. Gökotta med havfruen. 28 deltagare. 10 km.
Så är det dags för terminens sista vandring. Den firar vi med gökotta på en plats med utsikt över Östersjön. Redan kl 7 står vi och väntar på bussen som ska ta oss till Hagarondellen. Där möter vi Skanörsborna. Nu tar vi oss söderut och hittar de orangea pilarna på den nyligen invigda Skåneledsetappen i Vellinge kommun.
Det var i söndags invigningen skedde under högtidliga former med tal av Region Skånes representant, kommunalrådet Carina Wutzler, trumpetfanfar och massor av regn. Efteråt en guidad växtsafari med Nils-Arvid Andersson. Det fanns inte en växt på vägen som han gick förbi utan att berätta om den. De två kilometerna till Skanörs hamn var de långsammaste jag gått någonsin. Men kanske de intressantaste.
På Skanörs Ljung betar ett antal djur av raserna Highland Cattle och Aberdeen Angus Cattle. Det är främst björken som är på väg att trots kornas betande erövra hedområdet och förändra dess karaktär. Man vet ännu inte hur problemet ska lösas. Djuren betar inte alltid där det växer mest björk. Vi kunde utan att besvära korna ta oss in på området. Vårt mål var utsiktsplattformen vid havet.
Klockan var 8 och det var dags för gökottan. Tyst, var det inte göken vi hörde? Annars, skål med egen gök! Solen hade redan börjat värma oss. Av med långbyxorna!
Efter efterlängtad frukost fortsatte vi vandringen över Ljungen. Fågelskyddsområdet längs stranden vid Ängsnäset är väl inhägnat så det var ingen risk att vi störde fågellivet där. Vi klättrade in på golfbanan och störde kanske golfspelarna i stället. Korna var helt oberörda av oss. De vände till och med rumpan mot oss!
Rhododendrerna blommade överdådigt överallt i Ljunghusens trädgårdar. Vissa grannar tycktes tävla om den största färgrikedomen. "Det har vi inget emot!" Det är osannolikt vackra blommor på denna buske.
Men Rigmor Ljung var inte så nöjd hittills med sin rekordstora buske. Kom igen om fjorton dagar, sa hon. Då ska ni få se på prakt!
Vi såg alla en gul blomma (bild kommer senare) som ingen just då kom ihåg namnet på. Svaret kom senare på mailet. Skelört! Man ansåg nämligen förr att den gulröda saften som sipprade fram ut stjälken kunde bota skelögdhet. Hela växten är giftig, så jag undrar verkligen vad som hände när man droppade denna saft i ögonen.
Så vidtog hemfärden, först längs banvallen, sedan över bron och längs Falsterbovägen. Men det var inte slut ännu. På Den lille Havfrue väntade Ingmari med HC Andersenplatter en masse.
Varje platte var för två personer så det blev trevliga samtal om vem som ville ha vad. Fast det fanns förstås två av allting, sillbitar, laxskivor, friterade spättfiléer och allt det andra. Mycket trevligt var det att inta avslutningsmåltiden på detta sätt.
Tack för den här terminen, säger jag och deltagarna. Vi fortsätter till hösten förstås. Men i sommar blir det en Bornholmsvandring och en längre sommarvandring i Skåne. Vi ses då!