Vandring 1/2021: 25 januari. Spontanvandring. 19 deltagare. 11 km.
Vandringen onsdagen den 20 januari inställde vi tidigt samma morgon. Väderleksutsikterna var så sent som på tisdagen goda men de ändrades till regn och stark blåst på onsdagsmorgonen. Jag utlovade i mailet till deltagarna att jag skulle försöka hitta en dag framöver med bra väder och inbjuda till vandring en eller två dagar i förväg. Jag hittade en sådan dag! Den 25 januari.
Vår spontana extravandring avlöpte i skönt vinterväder, inte så kallt och med måttliga vindar. Vi utgick från Brosts parkeringsplats i Kämpinge och började gå utmed markvägen söderut. Sedan svängde vi tvärt mot nordväst till allas överraskning. Vi gick längs Östersjöns lugna vågor och sedan in i Kämpingeskogens tassemarker.
Vid Gya tog vi omvägen till tennishallen där våra tennisspelande damer uttryckte besvikelse över att hallens portar för närvarande är stängda för sportens utövare födda 2005 och tidigare. Det är just vi det!
Vid Snäckvägen gick vi denna gång på ”baksidan” av husraden. På småvägar och stigar till höger och vänster kom vi så småningom till Höllviksstrandsvägen. Längst ner på denna kan man via en ytterst smal stig komma till Boltensternsvägen.
Snart var vi i kanalskogen och letade oss fram till ”Evas stig”. Denna Eva visade oss förra gången vi gick där sin favoritstig mellan tallstammarna och krigshindren.
En annan Eva, dvs undertecknad, hade vid rekognoseringen funnit en idealisk fikaplats på trädstammar och stubbar.
Några fann lämpliga platser på forten i närheten.
Nya vägar väntade oss och vi kom till Steffensvägen 29. Där bjöd Gertrud oss att stiga in i trädgården preparerad med bord och bänkar, alla på behörigt avstånd. Där stod maken Claus och vid ett annat bord nu också Gertrud och hälsade välkomna till Gertruds 250:e vandring. Som alla förstår är Gertrud en av de allra första äventyrsvandrarna. Vår första vandring ägde rum den 9 februari 2005. Blir det månne ett jubileumsfirande?
Glögg fanns i termoskannorna och diverse läckra tillbehör i skålarna. Grattis till det flitiga deltagandet, Gertrud! Och tack Claus för er välplanerade överraskning!
Efter välbehövlig vila spatserade vi vidare åter till höger och vänster på mestadels gröna vägar till Gyaskogen och ner till stranden. En strandpromenad är en lisa för själen, tycker jag. Framme vid Kämpinges Mariavägen tog vi farväl för denna gång. Nästa gång hoppas vi blir den ordinarie udda onsdagen den 3 februari.