Vandring 11/2024: 28 augusti. Sommarvandring Klagshamns udde. 24 deltagare. 7 km.
En ny sommarvandring i faggorna. Vad var planerna? Vi tänkte på vandringen 2022 ut på Klaghamns udde och att den måste vi göra om. Fin natur, fin historia, fin ”restaurang” längst ut på udden. Vad kan man mer begära?
Vi var 24 deltagare, vandrare som traditionellt tog med sig en vän. Vi började med att träffas på idrottsplatsens parkering för vidare befordran till en annan parkeringsplats, vid ridskolan och den tidigare fabriken för kalkhantering.
Därifrån ledde en spännande spång diagonalt ut till norra stranden och vilken syn mötte oss där?
Jo, hela Öresundsbron i ett ståtligt panorama. Genom den fiffiga tunga självstängande grinden gick alla som fick hjälpas åt att hålla upp för nästkommande vandrare. Väl ute på den grusade stigen var det inte långt till utsiktsplatsen.
Vi klättrade upp på den och fick ta del av en fågelskådares upplevelser. En stunds kanske ännu inte välbehövlig vila kunde vi njuta av där. Särskilt vandringsledarens ryggproblem lindrades för en stund.
Färden gick vidare tills vi möttes av en lukt, ja, en stank, som hade en naturlig förklaring. Vellinge kommun som de flesta av oss kom ifrån skickar allt sitt avloppsvatten till reningsverket som byggts här ute. (Även andra kommuners vatten tas om hand här.) Nu var det inte längre en outhärdligt luk, den var ju vår egen!
Jag citerar brfkalkbrottet.se, läs sedan själva vidare på hemsidan.
För drygt ett sekel sedan fanns inget i Klagshamn, ej heller udden. Men det som fanns under jorden, kalkgrunden, skulle ge mycket. Så mycket att en industri, ett samhälle, en hamn och rentav nytt land växte fram. Skutorna kom och gick, järnväg från Tygelsjö drogs fram. Idag återstår inte mycket av kalkindustrin. Den sista kalkugnen står dock kvar som ett industrihistoriskt minne över epoken.
I Klagshamn bröts det alltså kalk från 1800-talet. Kalkbrottet resulterade i en stor grop som snart vattenfylldes och blev ett härligt tillhåll för allehanda fåglar. Kalken och cementen skulle fraktas ut till kusten för att lastas på båtar till andra fabriker. Man byggde en järnvägslinje ut till en hamn som anlades längst ut på udden. Mer och mer avfall från kalkhanteringen lades ut vid sidorna och nu har man en mäktig udde med prunkande grönska i den näringshaltiga jorden. Ja, det är så jag kan sammanfatta det hela.
Hamnen blev så småningom en hamn för segelbåtar och segelbåtarnas ägare byggde små hoddor att vistas i sommartid. Hamnen blev också en plats för fiskebåtar som drog upp många läckra fiskar ur Öresund och gör det fortfarande.
Vi fick idag tillfälle att njuta av en speciell fisk, sillen.
Fiskaren Bengt Grip, serverade oss stekt sill med läckra tillbehör. Fiskbryggan är hans fiskbutik och bistro. Bredvid ligger hans fiskebåt förtöjd. Den heter Fotevik av Klagshamn. Behöver jag nämna att det rådde sommarvärme?
Efter en lång lunchpaus reste vi oss motvilligt och tog omvägen runt piren med de små pittoreska personligt pyntade och designade hoddorna.
Så anträdde vi återfärden längs uddens södra sida. Utsikten här var också hisnande med hela bukten och Falsterbonäset i synfältet. Snart var vi framme vid ridskolan och den forna fabriken. Murarna här visar var de ursprungliga byggnaderna var belägna. Murarna är dekorativa slamstensfyllda metallnät, som måste beses för de är svåra att beskriva. Bilarna fanns förstås på plats och vi tog farväl.