Vandring 1/2013: 16 januari. Falsterbo fyr. 21 deltagare. 9 km.
Idag var det lätt att planera vandringen. Fågelstationens Karin Persson lovade vid förra vandringen att vi som bonus skulle få göra en uppstigning i Falsterbo fyr. På grund av detta löfte eller på grund av en annan idé jag fått bestämde jag årets tema till "Höjdpunkter i Vellinge kommun". Vi har inte så höga höjder här men de vi har vill vi gärna premiera med ett besök. Den första blir alltså Falsterbo fyr.
Vi steg av bussen vid Papegojvägens hållplats. Bussresorna blir alltid en del av vår äventyrsvandring. Vi betalar vår jojo-biljett och sparar in på bensinförbrukningen som annars skulle ske. Bussen går ju oavsett vårt deltagande eller inte. Under tiden hinner vi umgås avslappnat liksom under själva vandringen.
Vandringen till fyren är alltid lika trevlig. Vi går genom villaområden som har gamla anor, på stranden och förbi Falsterbohus. Där ... såg vi en första höjdpunkt! Kolabacken. "Kola" syftar på kol och inte på godis förstås. Det kan ha funnits ett högt sjömärke här där man eldade i en korg. Ljuset ska ha varnat sjöfarande för de förrädiska grunden i havet utanför. En vippfyr restes på 1600-talet. Carl von Linné beskrev fyren vid sin resa 1749.
Nu väntade fyren och Karin Persson på oss. Klockan var tio och hon hade hunnit med sina meteorologiska obversationer till SMHI. Vi fick ta del av fyrens historia. Här bodde en gång tre familjer. De måste gå genom de andras rum för att komma till sitt eget. Nu funderar man på att göra utställningar med konst i dessa originella lokaler. Vi fick läsa en gammal skylt med inskriptionen: "Den finner vägen och undviker faran som ledes av ljuset". Några äventyrsvandrare gjorde associationer till vår grupp och dess verksamhet. Nåja, visst finner vi vägen och undviker de flesta faror, men ljuset...??
Fyren är 20 meter hög. Hit upp går Karin varje dag för att avläsa instrumenten. Hon rapporterar siktförhållanden och mycket annat till SMHI. Ser man fartygen gå i Flintrännan norrut ser man 7 km och söderut 9 km.
Ett sensationellt avslöjande var att lampan i fyren endast är på 60 W! Syns ändå 50 kilometer bort. Det är det fantastiska prismat runt lampan som ger en sådan effekt. Från fyren ser man ibland både Stevns och Möns klint i Danmark, 25 och 45 kilometer bort.
Vi tackade för den enastående förmånen att få ta del av denna imponerande utsikt. Vi såg Måkläppen i hela dess majestät. Vilket naturens eget konstverk!
Tack och adjö till Vellinge kommuns stolthet, byggnadsminnesmärket från 1935.
Vidare längs stranden och de färgrika badhytterna in på Kärleksstigen med alla villorna i olika arkitektoniska stilar. Vi gick in på Friskis & Svettis 10-km-runda och hamnade så småningom på Hagarondellens busshållplats. Där kom bussen nästan meddetsamma. Ännu en härlig rundtur!