Vandring 10/2018: 15 augusti. Sommarvandring. 29 deltagare. 13 km.
Det var med stor spänning vi anträdde denna trettonde sommarvandring med Äventyrsvandrarna. Vi hade inte bara gjort en rekognosering utan tre! Första gången tyckte vi att den blev för lång, andra gången hade flera enformiga sträckor. Först tredje gången var vi nöjda, maken och jag.
Så här blev det till slut. Biltransport till Löderups strandbad med så mycket samåkning som möjligt. Buss därifrån österut till Mälarhusvägens busshållplats efter en kort fikapaus. Promenad ner till Mälarhusstranden. Vidare på lanningen till Sandhammaren. Lunchmåltid i ”kiosken”. Vandring på skogsstigar och stränder tillbaka till Löderup med några vilopauser. Samling vid kiosken där. Glass och kaffe. Lagom långt och fin natur hela tiden. Så blev det!
När alla anlänt till Löderups strandbad inhämtade vi, förutom kaffe och smörgås, information om lokala strömförhållanden och erosion. Flera personer har i år drunknat just vid den här badplatsen. Det uppstår strömmar ut från land vid vissa vindar. Man kan knappast simma tillbaka inåt land om man dragits med utåt av den starka strömmen. Man ska då försöka ta sig åt antingen höger eller vänster för att komma ifrån utåtströmmen. Sedan finner man att det går att simma inåt land igen. Det låter enkelt men klarar man att hålla tankarna i styr i en sådan svår situation? Kanske om man studerat informationskylten, vilket vi gjorde. Fast bada – det tänkte vi inte göra just nu.
Läs mer om goda badråd här.
Nu talade vi i stället om erosionen som drabbat Löderup särskilt hårt under flera år. Jag skriver inte om denna här utan skickar i stället med en länk till Ystads kommun där man med ord och bild förklarar vad som händer och vilka åtgärder man utför.
https://www.youtube.com/watch?v=xY4zGiLGc9A
Så kom bussen precis i tid och den var nästan tom och inte som vi befarade så fullbelagd att vi alla 29 inte skulle få plats. Vi var välkomna ombord. Det var bara en 10-minuters färd till Mälarhusen.
Där gick vi av och tog oss till stranden genom ett sommarhusområde som kändes anno dazumal. På stranden lät vi sanden silas mellan fingrarna. Den var finkornig som timglassand.
Vi gick på stranden nere vid lanningen, som var våt och hård och lätt att gå på. Lanning eller länning är ett dialektalt ord för stranden närmast vattnet, där man landade fiskebåtarna. Detta upplyste oss våra trelleborgare.
Alldeles för snart kom vi till Sandhammaren, så vi fick gå upp till utsiktsplatsen allesammans. Ingenjörerna i gruppen ifrågasatte hållbarheten för 29 personer.
Vi chansade och fann att den höll, t.o.m. för Sandhammarens lilla späda kioskdirektör som tog sig dit upp och frågade om vi ville ha potatisen friterad, mosad eller som sallad. Det blev många olika önskemål.
Hon skulle servera oss ”En stor stark” till potatisen. Det var inte öl utan en korv som tillverkats och rökts på det närbelägna Södra Kompaniet, ett rökeri som drivs av några entusiatiska kockar.
Det var ingen lätt uppgift att servera alla oss korv med olika potatistillbehör. Vi tog god tid på oss för detta uppehåll. Glass avnjöts och kaffe dracks sedan i väntan på nästa vandringsutmaning. Till Löderup!
En stig i skogen ovanför stranden ledde oss vidare. Det var skönt att komma in i den svala skuggiga lövskogen med knotiga ekar.
Efter en lång vandring kom vi åter ut i solen och ett mycket vackert ökenliknande landskap. Det var Hagestads naturreservat vi kommit in i. Här har man återskapat sanddynerna med EU:s hjälp. Länsstyrelsen har här och på flera andra platser fällt träd och slitit upp stubbar för restaurera området närmast stranden. Denna naturtyp har försvunnit och med den flera hotade fågelarter. Nu finns den här igen. Det var verkligen en imponerande syn!
Nere på stranden igen visste jag att vi snart skulle hitta en stig till en bro över Mossabäcken. Jag letade mig upp alltför tidigt och kom i stället in i ett intressant flygsandsfält. Där växte sandhavre, marhalm eller sandrör. Kärt barn har många namn!
Gräset har utlöpare under sanden, vilka kan blir mycket långa. Så ploppar det upp små tuvor på en rak linje. Det ser väldigt lustigt ut. Växten binder sanden mycket effektivt. Länsstyrelsen uppmanade oss att kliva upp på en höjd och ta en foto över området. Man vill gärna ha bilder över utveckling av växtligheten. Så blev den lilla felnavigeringen ändå en trevlig upplevelse.
En genväg förde oss på rätt spår. Nu kom vi till ån och bron! Sedan in i skogen igen. Framme vid Löderups camping stiftade vi bekantskap med många olika typer av boningar. Några hade till och med mutat in ett mindre område runt husvagnen. Här bor vi! Campingen är mycket välbesökt. En härlig strand finns nedanför där vågorna gick höga. Ingen fara för farliga strömmar. Ännu var vi inte framme.
Först passerade vi flera hövder som var och en hade namn efter någon person för att hedra dem som aktivt verkat för strandens bevarande. Det är vågbrytare som minskar erosionen genom att påverka den längsgående transporten av sand.
Nu var vi framme vid Löderups strandbad. Bara en ville bada!
Jag valde i stället att gå med alla de andra till glasskiosken. Där var man glad att bli av med nästan alla glasstrutarna, för nästa dag skulle man stänga verksamheten.
Passar nu på att nämna att Sandhammarkiosken som enda kiosk i trakten håller öppet ända till den 2 september.
Bonusbilder från vandringen
Mot Mälarhusens strand.
På stranden vid Mälarhusen.
Naturlig konst på stranden. Strandad krokodil?
Vindpinat träd.
Sand mellan tårna.
Bron över Mossabäcken.
Strandskoning vid Löderup.
Skyddad strand vid Löderup.
Framme i Löderups strandbad.