Vandring 6/2011: 30 mars. En vanlig väg. 25 deltagare. 11 km.
En vanlig väg. Men där man står vid diket,
blir hjärtat varmt av glädje att den finns
och leder genom en så kär provins
och binder samman den med hela riket.
Ur dikten Skånsk landsväg av Anders Österling.
Idag åkte vi för första gången med den nya busslinjen 300 direkt från Höllviken till Tygelsjö. Ja, bussen går vidare till V. Klagstorp och Hyllie. Den stannar även redan i Hököpinge och Gässie. Vi glädjer oss åt att få nya möjligheter till vandringar kring dessa hållplatser. Bussen går var 20:e minut till och från. Bussarna går ofta nästan tomma. Skånetrafiken svarar med att det tar tre år innan folk ändrar åkbeteende så man vill ge busslinjen denna respittid. Fast nästa gång man kommer med en ny tidtabell blir det avgångar var 30:e minut. Det är ju mera rimligt.
Det tog oss endast 16 minuter att åka till Tygelsjö. Vad gör man där? Jo, man går in på Bergströms Kondis, där man intar kaffe och bulle, innan man ger sig ut på nya äventyr. Vi var 25 st. Kaféet har 12 sittplatser, så trevlige Johan hade även möblerat utomhus till oss. Dagens besök sammanföll lustigt nog med Johans sista dag på jobbet. Han hade precis sålt rörelsen till nya ägare. Vid vårt förra besök den 23 april 2008 hade han i dagarna köpt den. Vi var alltså både första och sista gästerna.
Vi väcker uppmärksamhet där vi drar fram, särskilt bland äldre herrar. Denna gång var det Allan som bekantade sig med oss. Det var inte vilken Allan som helst. Denne man är aktiv deltagare i projektet Kvarndalagården i V. Klagstorp. Vi blev inbjudna dit någon av de följande vandringarna. Man hade nyligen fått "ärva" en låda full med papper som vittnar om gamla tider. Först charmade han oss som satt utomhus, sedan var det samma visa inne i kaféet.
Men ... vi fick slita oss för vi hade en lång vandring framför oss. Färden gick rakt västerut på småvägar till Klagshamn förbi ett hunddagis, där gästerna verkligen hade det bra. Vid mötet med en lastmaskin på den smala vägen stannade denna plötsligt. Vi passerade och mannen fällde repliken: "Trafiken viker för procession." Mannen, Alf Herlöfsson, är förutom bonde även av militär rang. Procession kan vara en militärkolonn och ett begravningståg. I detta fallet ingetdera, vi var en procession av glada vandrare. Men han kunde inte veta vad slags procession vi utgjordes av. Det var bäst att vika av!
Klagshamn med de två kalkbrotten har bebyggts mycket den senaste tiden. Orten förändras nu från ett brukssamhälle till bostadsort på bekvämt pendlingsavstånd från Malmö.
Snart gav vi oss ut i bushen som var mycket blöt efter den snörika vintern. Över och under olika hinder tog vi oss upp på vägen ut mot uddens spets. Där såg vi de enormt stora (och fula) resterna av bruket. Naturtillgången kalken bröts under perioden 1880-1938 och bostäder och cementfabrik växte upp kring brotten. Man behövde en hamn för utskeppning av kalken. Utfyllnad skedde med avfallet från bruket. Först fanns bara ett järnvägsspår på udden. Den breddades sedan t.o.m. med hjälp av sopor. Området präglas nu av både natur och kultur (=historia).
En av byggnaderna var nu föreningslokaler för Klagshamns Ryttareförening. Hästarna var underbart vackra och poserade villigt för oss.
Vi gick ut till hamnen, en 4 km lång tur fram och tillbaka. Därute möttes vi av en idyll. Hamnen är kantad av små hus, likt kolonistugor utan trädgård men med kajplats. Rödmålade med vita knutar. Större och mindre. Vi fick höra att det är ett populärt ställe att fara till på sommaren för umgänge och fest. Stugorna betingar höga priser vid försäljning.
Vid kaffepausen i hamnen kunde vi betrakta idyllen i lugn och ro och diskutera diverse ting. Vi fick syn på båten med fiskförsäljning och köplust uppstod. Lastade med fisk av olika slag vidtog återfärden.
Åter i Klagshamn inväntade vi lokalbussen till Hyllie centralstation. Därifrån gick sedan den förträffliga buss nr 300 ända hem till Höllviken.