Vandring 9/2023: 24 maj. Gröna Trelleborgsrundan. 17 deltagare. 10 km.
Samma runda som förra gången säger du kanske. Javisst är det i stort samma vägar och stigar men det ser mycket annorlunda ut idag, det är mycket, mycket grönare och frodigare. På två veckor händer det mycket i maj månad.
Förra gången hade körsbären på Glasbruksgatan knappt slagit ut, nu var de helt slutblommade. Så det gäller att passa på exakt datum.
Några andra körsbär såg vi inte men flera rosa blommor i alla fall. Äppelträd, rosenmandel och klematis montana rubens med tusentals blommor (Marianne har den i trädgården).
Idag hade vi tre män med oss, alla hade olika godtagbara skäl att deltaga.
Vi börjar åter med de gröna ginkgoträden. De pryder Nygatan i nästan hela dess längd. Dit kom vi från busstationen vid centralen. En diskussion uppstod huruvida bladen var barr eller löv. Men trädet har släktskap med barrträd, så där har vi anledningen till barrpåståendet. Jag citerar wikipedia: ”Ginkgo liknar ju ingenting! Den påminner knappast om barrträden. Kanske kan man ta den för ett lövträd men märker snart att det stämmer dåligt. Ginkgo är sin egen.”
Vi kryssade vidare genom gator och gränder och kom till det vackert kurviga stråket på Glasbruksvägen. Så otroligt förutseende av Trelleborg att plantera körsbärsträd längs hela den nya gatan.
Stråket fortsatte nu genom Akkaområdet till den gröna smala stigen längs med kolonierna. Ser man noga på kartan kan man helt riktigt gissa sig till att järnvägen till Vellinge, Malmö och Lund gick här på den tiden det begav sig.
Till det överblommade ”rosa” stråket kom vi när vi svängde västerut på gångstigen mellan Lillvägen och Kastvindsvägen. Men det fanns mycket annat vackert att titta på.
I slutet av gångstigen fikade vi åter i solskenet och värmen på en efter regnet i natt fortfarande blöt gräsmatta med tusentals vita tusenskönor.
Vi följde stigen förbi idrottsanläggningarna vid Östervångsparken. En grind ledde oss in på Norra kyrkogården. Mats, maken till Marianne, blev ombedd att berätta lite om gravarna, varför det finns olika platser, t.ex. för tyska krigsoffer, judar, muslimer och dödfödda barn, minneslund. Flera gamla gravar ersätts nu av små askgravlundar med en mindre namnsten för en eller två personer. Mycket intressant! Vi bad Mats om en guidad kyrkogårdsvandring senare i år, då vi får tillfälle att gå runt på hela den ytterst vackra Norra kyrkogården.
På håll såg vi åter Axel Ebbes två konstverk, Under stjärnan som visar en kvinna och en man bakifrån blickande mot stjärnan på himlen och Invalidmonumentet. Det invigdes 1926 till minne av de 118 krigsinvalider som aldrig kom hem och som begravdes här.
Grönt var det också på Trelleborgens fina park runt den mäktiga rekonstruerade (halva) borgen.
Ett nytt grönt stråk med stora gräsytor gladde oss vid Kattebäckskolan Så kom vi fram till lilla och stora Flaningen där några av oss lekt som barn, andra hade fina minnen av skridskoåkning.
Just in time kom vi till hållplatsen vid Lavettvägen där bussen tog oss ombord.