Vandring 4/2011: 2 mars. Forntids kraft. 18 deltagare. 11 km.
Vi åkte buss till Bäckaskolan i Trelleborg. Uppmuntrade av den utmärka boken Natur- & miljöplan 2010 för Trelleborgs kommun, svängde vi in på gräset längs ån, som heter Ståstorpsån. Vi kunde gå på den odlingsfria zonen flera kilometer. Snön låg kvar i åkanten, de stora gamla pilarna var nyhamlade, vattnet rusade fram.
I Tågarps by mötte vi en idyll med vitkalkade gårdar och den slingrande ån kantad av träd av olika slag. Hästarna tittade nyfiket på oss. Jorden låg nyplöjd och redo för årets sådd. Detta är vårt Söderslätt!
I fjärran såg vi det första målet för vår vandring, kyrkan. Snart var vi där. Kyrkoherden i Hammarlövs församling, Thor Nilsson, hälsade oss välkomna till Västra Tommarps kyrka. Vi satte oss i kyrkbänkarna och hörde honom berätta om kyrkans intressanta historia.
Kyrkan är från 1100-talet, byggd i flintsten som hämtades från Östersjön. Den anses vara en av de märkligaste på Söderslätt och har trots många förändringar under århundradens lopp fått behålla mycket av sin ursprungliga karaktär. På ömse sidor om triumfbågen finns två djurfigurer - ett lejon och en vädur. 1901 upptäcktes en skulptur av kritsten i samband med renovering. Den föreställer ett lejon med två mindre lejon på ryggen.
Piscinan i sakristian är från romersk tid. Det är en uttömningssten där nattvardskärlen tömdes. Det överblivna nattvardsvinet rann ner i kyrkans grund och kom på så sätt i vigd jord.
När vi fick höra att prästernas änkor "konserverades" trodde vi inte våra öron. Jo, somliga visste redan besked. När en präst avled fick en efterträdare förtur om han gifte sig med prästens änka och tog över försörjningen av henne och barnen. Denna kyrkolag var daterad 1686. Drygt 150 år senare var seden på väg att försvinna, änkekonserveringen. Det blev populärt att gifta sig av kärlek.
Nils Bruzelius var kyrkoherde i Tommarp 1779-1823, i hela 44 år. Han var mycket forminnesintresserad. Norr om kyrkan ligger hans grav under en ättehög. Överst står en stor sten, runt högen en kedja av elva stenar, som erinrar om hans elva barn som nådde vuxen ålder.
När Nils gravsattes skrev hans vän, Esaias Tegnér, den bekanta dikten:
Åttioårig tro och heder,
som den fordom fanns i Nord,
forntids kraft och forntids seder
ha vi mullat ner i jord.
Hördes ej de stämmor viska
ständigt ur den gamles bröst,
såsom nordanvindar friska,
enkla som en sagoröst?
Därför gömmes ock med rätta
i en ättehög hans ben,
och med fog hans söner sätta
däruppå en bautasten.
Nils Bruzelius söner, Jean och Magnus, var drivande när man ville få köpingsrättigheter till Trelleborg, som förlorade stadsrättigheterna 1619 efter att ha varit stad sedan år 1257. Trelleborg fick rätten att vara köping 1843 efter många års korrespondens med regeringen. Redan i februari 1866 kom det kungliga brevet från Karl XV:s regering att Trelleborg blev stad på nytt. 240 borttappade år kan man kanske säga. Vem vet vad som kunnat uppnås under de många åren?
Vi bjöds in i församlinghemmet för att dricka vårt medhavda kaffe. Där repeterade vi de fyra evangelisternas kännetecken, som vi iakttagit på prediksstolen: Matteus - ängel, Markus - lejon, Lukas - oxe och Johannes - örn.
Dessa symboler har i sin tur betydelsen:
Ängel, symbol för den heliga inkarnationen
Lejon, symbol för kunglig makt
Oxe, symbol för bön och offer.
Örn, symbol för inspirationen av den Helige Ande.
Mätta och fullärda anträdde vi andra delen av vandringen. Vi klev upp på en kulle som vi underkände som bronsåldershög. Det var en vanlig gruskulle, men hög var den och fin utsikt hade vi från den. Snart var vi vid Maglarps gamla kyrka. I Albäck kunde vi se på alens kottar och hängen, kottarna var gamla och hängena nya. Vid Kurland steg vi på busse