Vandring 8/2008: 23 april, Tygelsjö - Kulladal. 19 st. 10 km.
Det var soligt redan på morgonen, så när vi var uppe med tuppen sjöng vi ikapp med de andra fåglarna. Klockan 7.43 gick bussen till Vellinge för byte till buss 150. Vår buss blev naturligtvis försenad med 19 påstigande damer i Höllviken. Det finns bara en sak att säga... det tar tid! Fast tiden för chauffören att förstå att vi skulle till Tygelsjö var faktiskt längre. Det bar sig inte bättre än att han blev tvungen att preja vår bytesbuss i Vellinge C, annars hade den nog gått innan vi hunnit stiga av vår buss. Nåja, allt gick bra och vi åkte till Tygelsjö.
Där tågade vi in på Björns café för att äta frukost. Björn själv heter förresten Johan. Han hade burit in 10 extra stolar på det lilla caféet, för att vi skulle få plats. Vi var naturligtvis anmälda. Bullarna var uppbullade och kaffet nykokt. Det blev ett sorl därinne. Den förste kunden som kom in sa: "Jesus!" fast på engelska. Johans far och delägare hade måst gå till ett annat jobb men uppmanat sonen att ringa när vi gått och berätta hur det avlöpte! Det var mycket trevligt att åter få studera ett småskaligt företag på vår vandring.
Ute i solen igen uppsökte vi cykelstråket som bär raka vägen till Malmö. Det går nämligen på järnvägsbanken som var i bruk till 1971. Då slutade tågen att gå. Vägen var kantad av hundratals nyhamlade pilar. Eller är det kanske poppelpilar? Man vet inte förrän bladen kommer fram. De är mycket storvuxna så misstanken finns. I en damm hittade vi den knallgula vattenväxten kabbleka. Den lyste i kapp med solen. (Nu ska jag inte nämna denna himlakropp fler gånger.) Idel gula blommor kantade vår väg idag. De andra var tussilago, svalört och maskros. I trädgårdarna fanns påskliljor och forsytia.
När vi kom till Västra Klagstorp gjorde vi en avstickare från cykelvägen för att komma in i Skumparps by söderifrån. Många bronsåldershögar ligger i omgivningen, bl.a. en i sydvästra hörnet och en norr om, den heter Trindhög. I byn ligger gamla och nya hus på rad längs vägen, gatehus. Det byggs en del där också. Christina dristade sig till att bjuda in oss i en trädgård där en väninna bor. Denna hade tagit vara på gamla växter och detaljer och pyntat sitt hus på samma sätt. Skumparp var en trevlig upplevelse.
Snart var vi uppe på cykelvägen igen. Pilarna stod där åter i dubbla rader och ledde oss till byggplatsen i Hyllie. Den stora arenan tycktes redan vara klar. Det blir dock inget elitspel av hemmalaget där på länge. Laget kvalificerade sig ej för spelet till allas förtvivlan. I bostadsområdet Lindeborg går en gångstig, Lindeborgsstigen, genom hela det stora området. Vi följde den upp på en bro över två trafikerade vägar och kom till idyllen Kulladal, som för många av oss var en överraskning. En liten mysig stad i storstaden Malmö. Många av husen byggdes på 1920-talet av husköparna själva. Det tog inte ett år att bygga dem utan kanske två. Under tiden arbetade man med det ordinarie Kockumsjobbet och bodde provisoriskt. Nu blommade backsippan i rabatterna och många körsbärsträd var översållade med vita blommor.
Per Albins Hanssons byst (säger man så om en man?) fanns på en stensockel framför huset där hela han en gång föddes och bodde under barndomen. Vi hälsades välkomna in av föreståndarinnan, Karin Hansson (ej en släkting). Hon bjöd på kaffe och kaka och berättade om den store mannen, bygdens son, som reste till Stockholm och blev statsminister. Under hans tid i politiken blev det allmän rösträtt, storstrejker, det bröt ut ett krig och det blev fred. En dramatisk tid. Han höll det stora folkhemstalet och skapade ett nytt begrepp.
Vi tackade för oss och traskade vidare till Mobilia på Per Albin Hanssons väg. Vilken kontrast som utspelades för våra ögon, från det lilla till det stora! På bussen blev det trängsel. En passagerare i skolåldern kunde inte förstå varför det var så många just idag. Men vi visste. 19 extrapersoner tar plats! Som gått 10 km.