Vandring 6/2007: 11 april, Kvarnvik – Eskilstorps ängar – Janstorps gård Gessie. 14 deltagare. 7 km.
Det är förbluffande hur snabbt de friska minnena från vandringarna försvinner om man inte genast sätter dem på pränt. Efter nästan en vecka minns jag bara solen, vinden, tusenskönorna och alla taxibilarna. Får se om jag kommer ihåg mer om jag tar det i tur och ordning.
Vi steg på bussen i Höllviken ca kl 8.40. 182:an tog oss till hållplatsen som heter Kvarnvik, nära Vellingeblomman. Där fanns genast en trevlig frestelse i form av resterna av en ås. Vi besteg den och befann oss på en av de högsta punkterna i trakten med "milsvid" utsikt. Vi såg konturerna av Lilla Hammarsnäs och holmarna norr därom, Näsholmarna och Eskilstorpsholmarna. Om vi såg åt norr och söder kunde vi tydligt se fortsättningen på åsen i båda riktningarna. På denna kulle har vi under årtionden sett en ensam häst gå och beta. Vi hade alla beklagat den, men inte nu längre. Utsikten den hade vägde kanske upp nackdelarna med ensamheten.
I slutet av åsen kunde vi gå över vägen och ta in på markvägen som går förbi först en moderniserad gård med många tjusiga detaljer, Gamlegård, sedan förbi Bernstorps gård. Vi gick i den långa allén med höga popplar på vänster sida fram till grinden som leder in på ängarna. Den tog vi oss vigt över, alla 14. Ängarna var vitprickiga av miljontals tusenskönor. Vi såg och hörde tofsvipan.
Vi gick snett ut mot stranden, ända ut till vattnet, som åtminstone jag själv aldrig varit ute vid tidigare. Några gick genom det sanka, medan andra föredrog det säkra fasta underlaget. Men vi kom fram till samma plats allihop – en upp-och-nervänd båt. Den blev vår sittplats under kaffepausen.
Ängarna har en spännande struktur – eller vad man ska kalla det. De har massor av små vattendrag som bildar ett labyrintmönster. Har man tur hittar man ut, annars får man hoppa och plaska. Vår grupp såg nog ganska rolig ut från luften, när vi tog oss vidare, kanske som de ystra hästar som snart släpps ut. Den 20 maj är det dags igen för dem.
En bred bäck satte stopp för framfarten och vi fick gå inåt land mot vallen, som antagligen är en tångvall. Så småningom gick vi längs den pietetsfullt bevarade bebyggelsen. De som bor här har en fantastisk utsikt, mysig miljö, stora vidder och frisk luft. Vi tittade ut mot den ringformade vallanläggningen som vi gick ända fram till förra gången vi var här den 8 november. Den som vill läsa mer om ängarna kan gå in på Länsstyrelsens hemsida.
Vi beslöt att gå upp till höstacken eller halmbalarna där vi rastade den 8/11. Vi fann att man tärt betydligt på beståndet. Nu började taxichaufförerna (från Skånetrafikens Närservice) ringa för att ta reda på var Janstorps gård låg. Det var tre olika röster som jag fick försöka dirigera till rätt gård. Efter ny upphandling är det en annan taxirörelse som sköter Serviceresorna. På den ena taxin stod det t.ex. Skurups taxi. Men alla var glada och hem kom vi till slut, somliga med buss 182 och andra med buss 100. 7 km gick vi denna innehållsrika dag. Både kartan och min stegräknare var överens om det.