Vi hade i alla fall tur med vädret igår på gökottan!! Vi var 20 vandrare som steg på bussarna tidigt, tidigt. Strax efter 7. Buss till Södervärn och byte till Skåneexpressen nr 8 till Veberöd. Halv nio började vi gå till Körsbärsdalen på små och stora stigar och vägar. Uppe på berget som omger dalen var det allra vackrast. Ja, vackrare än vackrast. En 10-poängare!

Här borde jag nu vara en diktare som använde svenska språkets allra vackraste ord för att beskriva den skånska vårens skönhet. Men vad gör jag nu? Vilka ord kan beskriva allt vackert vi såg. Våra bilder kan kanske göra det mycket bättre. Allt var grönt och skönt, vita blommor på träden och på marken. Körsbärsblom och vitsippor.

En ljusblå viol som luktade härligt gott. Spröda gröna skott i små tussar på lärkträden. Stora sköna stenar att vila benen på. Porlande vatten i bäcken. Uppåt och neråt. Enorma trädstammar som bar upp de fantastiska små små vita körsbärsblommorna, som redan hade börjat falla till marken. Dofterna! Ja, nu kan jag inte mer!

Denna lite dyrare och tidsmässigt längre vandring är i stället för den trevliga Klampenborgsvandringen som vi gjorde i fjor i maj ungefär vid den här tiden. Önskemål fanns att ta den i repris. Men det gör vi inte i år. Flera olika anledningar finns. Någon kanske ändras till nästa år.

1. Höjt biljettpris.

2. Tågbyte i Köpenhamn, lång restid.

3. Passkontroll.

Anita och Vanja fann en plats som lämpade sig för deras 150- resp 50-gångersfirande. Ingen saknade Klampenborg när det nu bjöds på Gammeldansk, nyttiga rotsakschips och snurriga pinnar. Vilken överraskning för alla! Högt uppe på ett berg i Skåne och Gammeldansk. Vad överträffar det?

Nu återkommer jag till allt det sköna. Blommande träd och nya äventyr. Nerför berget över den strömmande ån. Vem klädde då av sig skor och strumpor och ställde sig mitt i fåran? Om inte Maggi. Hon hjälpte alla över. Det var hjältemod! Och kallt! Flera andra vardagshjältar fanns det också som hjälpte till att hålla balansen.

Nere i Körsbärsdalen satt vi sedan allihop och njöt, bara njöt av solen och de vita blommorna som fladdrade ner i kaffemuggen och pratade om allsköns glädje och bekymmer. Vi var inte ensamma i dalen. 4 hundar med matte samt en förskoleklass som undrade varför vi var där. Detta var ju deras skog. Vår också från och med nu.

Vi tyckte att Elsa systerdotter Stina har ett fint hus i Körsbärsdalen. Utan hennes tips hade vi inte hittat hit. Elsas alltså.

Sedan bar det av åter till Veberöds centrum för bussresan hem. Det åts glass och dracks smaksatt Ramlösadryck i mängder. Vi glädjer oss redan inför nästa resa hit. Klampenborg då? Vi får se.