Vi åkte med buss 181 från Höllviken till Skegrie hållplats vid E6:an och gick mot Skegrie. Vid en stor sten svängde vi till höger och gick på en grusväg med nyligen hamlade pilar in i byn.

Snart tog vi åter till höger på en väg som går vackert längs Albäcken. Ån gör några tvära svängar och har flera fina broar. De är av stabil betong eller cement. Man kan gissa att de byggdes under något krig om uti fall att…

En damm uppenbarade sig. Den är kanske ett biologiskt filter liksom vi såg vid vår förra vandring. En del av näringsämnena, kväve och fosfor, tas upp av växterna eller sjunker till bottnen och hamnar på så vis inte Östersjön. (Se nedan om Flaningen.)

Våren visade som alltid upp alens långa hängen. Här ser vi även fjorårets kottar.

Maglarps gamla kyrka närmade vi oss nu. Den är en av Skånes äldsta tegelkyrkor. Den uppfördes runt 1200. Här kommer man den mycket nära. Den är inte så stor men räcker till för det klena kyrkobesökandet nuförtiden. Annat var det när man fann den för liten och byggde den pampiga nya kyrkan norr om Skåre. Året var 1909. Den är numera riven och den gamla har börjat användas igen.

Vid den nybyggda vägen inväntade vi buss 146 för Gun hade ett viktigt möte. Sånt måste vi ta hänsyn till och idag gick det bra att göra detta.

Så vandrade vi in i Albäcksskogen. Där hade man nyplanterat massor av träd och buskar som kommer att ge oss en ny skog om några år. En stig ledde oss in i den gamla skogen. Vi fann snart en egendomlig växt som vi lyckades examinera med hjälp av vårt mobila internet. Den heter bitterskråp. Ingen av oss hade sett den förut.

Vi fann snart lekplatsen med roliga och äventyrliga utmaningar, helt i vår smak. Men först blev den vår fikaplats med lika många hoppstubbar som vi var deltagare, så vi fann var sin plats att sitta på. Sedan förlustade vi oss var och en på sitt sätt.

Albäcksskogen är en plats där man kan lära sig mycket. Bland annat om fotosyntesen, som är den viktigaste processen på jorden eftersom de gröna växterna utgör näring till djur och människor. Fotosyntesen kräver sol, koldioxid, klorofyll och vatten. Träd kan suga upp koldioxid och bilda nytt syre. Ja, det är inte lätt att förstå den invecklade processen.

Träd och växter suger upp koldioxid och avger syre, våra lungor gör tvärtom. Regnskogarna är en av jordens viktigaste lungor.

Efter en kort tur på Stavstensvägen i min barndoms hemtrakter vek vi till vänster och kom till Sjövikens koloniområde. Vi passade på att gå på en väg genom detsamma och såg många pittoreska miniträdgårdar. Det regnade idag men det gör det faktiskt väldigt sällan när vi vandrar. Regnet och regnkapporna gav vår vandring extra krydda och färg. Mannen som satt på toaletten och damen som skrubbade ryggen i ett badkar var gudskelov skurna i trä.

Vi kom till Flaningens stora damm med rikt fågelliv, bl a en koloni av skrattmås. Vattnet kommer från Ståstorpsån med närsalter som genom översilning renas naturligt i våtmarken.

Vidare in på området som heter Friheden med mycket små hus. Sedan Strandgatan, Hamngatan och till sist Centralstationen, som vi idag reste från för första gången.

”I december 2015 återtog stationen rollen som nav i resandet till och från Sveriges sydligaste stad. Huset stod klart 1897. Post, telegraf, telefon och järnväg samsades i samma fastighet. När persontågen slutat gå från Malmö till Trelleborg år 1971 gick Centralstationen in i en törnrosasömn. (Citerat fritt från föreningen Gamla Trelleborg)”.