Jag råkade stuka foten igår. Det var inte på äventyrsvandringen utan på väg till den. Tina erbjöd mig sina kängor som gav bättre stöd åt foten och vristen. Vi bytte och det gick bra för båda att vandra de 11 kilometerna från hållplatsen vid Vellinge Väster till Gessie. Redan kl 8 tog buss 181 oss dit. Jag berömde deltagarna för att de ställde upp så tidigt. Fattas bara, sa de!

Från Vellinge Väster gick färden genom den lilla fina byn Kronan, som var en ny upplevelse för några av vandrarna.

Vi noterade att höstrapsen hade kommit långt men enligt vår nya vandrare, Birgitta, var det ingen fara, för den tåler vinter och frost.

Ut mot havet på Ängavägen var det helt bilfritt men ett annat trevligt möte, Gert, som vi mött en gång tidigare. Han berättade om havsörnen som han sett tidigt på morgonen och illustrerade hur den flög i sakta mak med de mäktiga vingarna. Han hade även sett en stor mängd tranor på hög höjd.

Ut vid ängen passerade vi en och en vinkelgenomgången och jag fick som vanligt många trevliga bilder i kameran, vilket framgår här på hemsidan.

Efter en kort vandring på ängarna kom vi till det välkända stället där vi bekvämt intar vårt kaffe på lånta stolar i IK Finishs stuga. Vi har bett om lov till det förstås.

Vidare till skylten vid Eskilstorps ängar som berättar om den ringformade vallen en bit ut på den blöta ängen. På kommunens hemsida står: "Trolig anläggning från vikingatid - tidig medeltid. Kan ha varit en vallgrav som omgett en kulle på vilket ett vakttorn av trä stått. Härifrån hade man kontroll över infarten till den vikingatida krigshamnen i Foteviken.” Vi har gått runt den några gånger tidigare så vi gick vidare idag. Den som vill kan köra hit med bil, parkera och spatsera ut dit.

Vi rundade ett hus med ganska mycket smått och gott på tomten. Endast katten var hemma. Markväg norrut förde oss till Janstorps gård. Vidare norrut förbi fina villor, en med typisk dansk färg, inte rött och vitt utan mer åt tegelhållet. Fint.

Idag var det ingen som sköt raketer från vägen men i förrgår när jag provvandrade här var det en gårdsägare som var rädd om sitt vetefält där säkert tusen gäss gick och betade. Vid skottet flög de upp och förmörkade himlen ett tag. De flög till havs, men enligt bonden ”kommer de snart tillbaka”. Idag när vi gick hade man runt fältet monterat ca tjugo pålar med fladdrande vita skynken. Säkert effektivt för det var helt gässfritt.

Vi såg den vackra Gessieåsen avteckna sig i vår väg och snart var vi framme vid den. Där passade vi på att utföra lite bestyr. Runt åsen går en liten stig som säkert är ännu vackrare på våren men skön nog idag när vi inte hade så stora förväntningar. Förresten var det lite soligt nu och nästan ingen vind.

Så kom vi till Gessie potatis som firade potatisens dag (det var därför vi valt detta vandringsmål idag förstås). Här väntade Hans-Ove och några deltagare som hade anmält förhinder på grund av för tillfället strejkande ben. Vi skulle nämligen fira inte bara potatis utan att vi nu med våra gemensamma ben gått runt jordklotet, 40.000 km. Det tog oss 11 år.

Hans-Ove bjöd på sedvanlig skumpa som vi tar till vid sådana här tillfällen. Men också diverse frukter från platser jorden runt, kiwi från Nya Zeeland, dadlar från Iran, russin från Turkiet och mango från Brasilien. Ett potatisbröd hade jag bakat med svagdricka från Österlen. Det doppade vi i olivolja från Italien.

Annette på Gessie potatis hade kokt potatissoppa till oss. Den avnjöts när vi tittade på utställningen hon gjort med den olika potatissorterna de odlar på gården. Särskilt Blue Kongo väckte uppmärksamhet. Den är blåsvart inuti. Vi smakade på chipsen som de låter göra av denna potatis. Den är god och sevärd!

Vi tog farväl och följde bäcken in mot Gessie. I en sväng utmed bäcken passerade vi Agneshillsgården och upptäckte det fint restaurerade kostallet, där man inbjuder till vigslar. Det finns även en stor lokal för restaurangen som Flädie Mat & Vingård levererar maten till.

På ett fält sprang nästan alla deltagarna ut i den svarta jorden. Vadnudå? Blåklint i mängd mitt på hösten! Ja, nästan vintern efter denna vår första frostnatt. Den vackra blåa blomman förevigades vid busshållplatsen.