”Det myllrar av liv. När solens strålar värmer marken slår blommorna ut och djuren kryper fram. Kryp närmare och se fjärilar, sandjägare och vilda bin. Välkommen på upptäcktsfärd i sandens rike.”

På en skylt finns information om Skanörs ljung (lite korrigerad av mig):

”Förr var skjutfältsområdet en del av den vidsträckta fuktheden Skanörs ljung. Ljungen är en mycket gammal utmark där traktens bönder haft sina djur på bete under hundratals år. Betesmarken var som störst i mitten av 1800-talet. Då sträckte den sig över hela Falsterbohalvön, från Skanör-Falsterbo i väster till Höllviken i öster. Ljungen har fascinerat besökare i alla tider.

Det var länge ett stort och skrämmande äventyr att färdas över den ödsliga heden. Men Linné, som besökte Ljungen på sin skånska resa, berättar om torvbrytning (bilden), om kryddor och andra örter som trivdes och frodades på hedens varma sandjordar. Idag skulle Carl von Linné ha svårt att känna igen sig.

Bara en liten del av den forna utmarken finns kvar - resten är planterad med tallskog eller bebyggd med sommarstugor och villor. Men på den öppna hed som återstår finns fortfarande ett rikt växt- och djurliv. Höstens flyttfågelsträck väcker mest uppmärksamhet men Ljungen besöks också än idag av botanister i jakt på sällsynta växter. Framför allt är det rariteter som ljungögontröst, dvärglåsbräken och klockgentiana (bilden) som lockar. Sedan 1969 har Skanörs ljung varit skyddad som naturreservat.”

In bland korna av rasen Highland Cattle gick vi lite motvilligt. Det visade sig dock att korna var räddare än vi. Kanske var det våra regnställ i grälla färger som skrämde dem.

Lite kusligt tycket vi att detta träd var. Kanske var det ett troll med stora ögon som iakttog oss.

På Ljunghusens golfbana pågick seniortävlingar medan vi satte oss på den vanliga platsen och fikade. Sedan undvek vi motvinden och gick in i skogen.

På trevliga vägar styrde vi kosan till Gottåkravägen för där pågick ett firande som vi var inbjudna till. Gussis och Irénes respektive hade dukat upp i trädgården med bubbel och jordgubbar.

Gussi firade 150 gånger och Iréne 50 och så blev det så här festligt.

De flesta gick sedan vidare till Höllviken och hade därmed tillryggalagt 10 km.