Buss 300 tog oss till Hagarondellens hållplats. Vi gick söderut och vek in på Mäster-området och gick på grusvägen mellan husraderna. Det flaggades på Petter Skräddares väg hemma hos Lena och Frans, så vi vällde in där.

”Välkomna in till oss och Kerstin som firar 100 resp 150 gångers vandring!”

Lena och Kerstin hade bullat upp med snittar och frukter, toppat med bubbel. Trädgården var dukad med småbord i grupper. Vi var ju hela 26 personer!

Det blommande växthuset lockade flest gäster.

Vi tog adjö av Frans och gick vidare på grusvägen tills den böjde av och ledde oss över Malmövägen in i Skanörs stadspark. Vi njöt av svalkan bland träden och botaniserade bland växterna och svamparna. En vacker röd flugsvamp förevigades av fotografen.

Vid Skanörs centrum sa två deltagare hej då till oss. Olika aktiviteter hade bokats in men man ville ändå vara med oss i början. Festligheterna hade de förstås ingen aning om i förväg. Vi älskar hemligheter.

Skanörsbon Christina visade oss vägen ut på Flommen, stigen som går tvärs över golfbanan. Färdledaren hade ritat in den på kartan, som alltid. Man gör det på kartor.eniro.se och klickar på ”mät”. När man har märkt ut vägen får man reda på hur lång den är. Jag försöker som jag tidigare nämnt många gånger rita in en väg som är ca 10 km lång. Sträckan känns ”lagom” åtminstone i mina ben. Hoppas i andras också.

Ute vid badhytterna har vresrosen växt till sig igen efter åtgärder 2013 och framåt. Man är tvungen att ta bort den emellanåt längs stranden så att den inte tar över helt. Vresrosen härstammar från Östasien och används i Sverige ofta som häck- och prydnadsros och sprider sig lätt.

”Karl-Johan Pålsson är naturvårdsförvaltare på länsstyrelsen. Vresrosen gör att området blir en biologisk öken, säger han. Rosen tas ofta bort genom att den grävs upp och man försöker få bort rötterna. Det räcker att bara lite rötter finns kvar för att den ska börja växa igen. (Det har den gjort här.)

Projektet ska pågå i sex år och kommer totalt kosta mellan sjuttio och åttio miljoner kronor. EU står för hälften av kostnaden och Naturvårdsverket och länsstyrelserna för resten. En man med röjsåg gick och klippte i kanterna, så man kämpar fortlöpande med att begränsa växten. Många pollinerande insekter och en del växter är beroende av öppen sandmark. Det handlar om olika sorters steklar samt till exempel strandråg och borsttåtel. När insekterna blir fler kan även fåglar som lärkor öka.” Fritt citerat från SDS den 3 september 2012.

Vid Slusan informerade någon oss om slussporten som byggts där. (Årets tema är ju VATTEN!) Vid lågvatten rinner vattnet från Flommen ut i havet och häckningplatserna för skärfläckan blir tillgängliga för rävar och andra fyrbenta boplundrare, vilket man vill förhindra genom stängning av slussporten. Den ska också skydda mot tillfälliga översvämningar.

Nu kom vi till Skanörs hamn och kaffestunden lockade. Vid ”våra” runda bord fick de flesta plats. Bekanta Linda från Fingermaten hälsade på oss och tackade för senast. (Se vandring 9 den 25 maj.)

Längs sandstranden gick sedan färden vidare in på Bakvattenstigen och sedan på Slottsstigen fram till kyrkan, förbi bebyggelsen in på grusvägar mellan skolor och hus. Så trevligt att man har planerat in sådana promenad- och cykelvägar! De syns även på kartor.eniro.se om man förstorar upp den. Snart var vi åter vid Hagarondellen där vi fick vänta en kvart på bussen.