Vi åkte med buss 181 och klev av vid hållplatsen Vellinge Väster och vände näsorna mot väster. Det var inte blåsigt alls, lite molnigt och små vattenpölar i väggroparna. Härligt vårväder alltså. Den regncape som syns på bilden bärs enbart för att hålla värmen innanför. Den åkte kvickt av när solen tittade fram.

Snart var vi vid ängarna och tog oss igenom vinkelgenomgången, vilken erbjöd en del trevliga fotovinklar.

Många andra fina motiv förevigades, pilar, gårdar, diken.

Tusen tusenskönor hade jag utlovat men det löftet kunde inte infrias. Det gäller att komma ut hit vid rätt blomningstid. De hundra som blommade var lysande vita med en solgul prick i mitten.

Vi fann också en bukett rödplister som hade bosatt sig vackert vid gammalt virke.

En jordtistel bildade ett grönt skönt mönster. Ska vi se dess lila blomma får vi ta oss ut hit på sensommaren.

Ja, nu gick vi ut mot havet för att inspektera vad Länsstyrelsen gjort för att skydda sjöfåglarnas liv därute. Det var en fälla för kråkor och skator. En bonde vi träffade hade ett i hans tycke effektivare sätt att skrämma bort kråkorna. Han hängde upp några skjutna kråkor i ett träd. Detta skrämde bort de levande kråkorna.

Han sa att sjöfåglarna har många andra fiender. Tornfalkar kommer tidigt på morgnarna och kalasar på fågelägg. Sedan kommer räven och tar resten. Det är inte lätt för fåglar som häckar på marken att föra släktet vidare.

Men det andra löftet, högsta möjliga naturlycka, infriades. Vandringen vidare mot Eskilstorps ängar har stora skönhetsvärden.

Vi hade turen att möta en kusk med ekipage. Sedan fikade vi vid en stuga nära hästgården.

Vi styrde kosan mot bussen vid Vellinge ängar och gjorde en lov genom den lilla byn Kronan som var en ny upplevelse för några vandrare. Ja, snart satt vi och väntade på bussen vid motorvägen och så var denna vandring slut.