Vandring 5/2025: 12 mars. Stora Hammars kyrka. 16 deltagare. 8 km.
I fint väder träffades vi vid Värdehuset, några cyklande, några i bil och Iréne med buss. På stigar, små vägar och genom en liten skog kom vi till Movägen. Sedan Ljungdalavägen, en ny liten skogsstig, därpå Stjärndalavägen och Klockarevägen. Jag skriver vägnamnen för de är så fantasifulla och man tänker på somrarna då de uppstått i det växande samhället med sommarboende.
Apropå sommar gick vi förbi ett stort koloniområde. Det är många barn som passerat revy här under årens lopp. Med endast en kilometer till strand och bad är detta ett ställe att längta tillbaka till.
De flesta av oss bor redan här och alla skyndade vidare på Västra Klockarevägen till stranden. Här erinrade sig färdledaren ett sommarminne, när familjen med bil tog sig hit från Länsmansvägens lilla sommarstuga för att bada. Bilen parkerades vid sidan av vägen och befanns vid återkomsten sitta fast i sanden. Hjulen bara snurrade runt och grävde sig allt längre ner. Far var full av idéer i alla möjliga sammanhang. Här var det en trasmatta som alltid löste problemet. Ja, ni vet liksom vandrarna visste idag, trasmattan lades under ena bakhjulet, vi puttade på och visp så var bilen loss.
Snart var samtalet livligt igång med att handla om trasmatteminnen från barndomen. Avlagda plagg och lakan m.m. klipptes till trasor och vävdes till färgglada mattor. Ja, så är det ofta, det ena minnet ger det andra under våra vandringar.
Men nu fick det vara slut på pratet, nu väntade den kritvita sanden på stranden som försvann "långt i fjärran”, ända till piren vid Falsterbokanalen. Stranden har reparerat sig självt betydligt efter Babetstormens härjningar i oktober 2023. Om man inte minns hur stranden såg ut före stormen kan man inte förstå hur mycket sand som slets loss från de höga klitterna och fördes ut till havs.
Vi tror att skadorna kommer att läkas så småningom. Vågor och stormar har ju bildat Falsterbonäset under loppet av flera tusen år.
Vid trevliga Strandtuggs restaurang vände vi norrut på villaägarnas ”badstig”. Vidare till spikraka Gamleväg. Men innan dess gjorde vi en avstickare genom Maggis fantastiska nybygge på Fritidsvägen. Via baksidan kom vi ut på Fritidsområdets välbekanta lilla skogsparti. Gamleväg förresten, har ni sett hur den går spikrakt och vinkelrät mot Fädriftens tidigare sträckning. Malmöbornas och Trelleborgarnas väg till Ljunghusens sommarvillor?
Jag kallar dessa vägar för Höllvikens Broadway, de leder tvärs igenom de övriga områdena som … Broadway på Manhattan (min egen tolkning).
Framme vid Stora Hammars kyrka gladdes vi åt ett fint nyanlagt gravområde. Det är kantat med vacker putsad skånsk granit. Intresset för traditionella gravplatser med en stor gravvård har minskat. Det finns behov av små askvårdar med möjlighet att tillfoga namnplattor.
Nu väntade dagens överraskning. Karin och Ann-Sofie firar idag att de vandrat 150 respektive 200 gånger med Äventyrsvandrarna. Enligt en kär tradition firar vi sådant högtidligt (om man vill förstås) med fika ledsagat av drycker med och utan bubbel. Vi tackar för goda tunnbrödsrullar och härliga kakor i fin trädgårdsmiljö.
Sedan var det bara att gå den sista biten i Höllviksrundan till Värdehuset.