Vandring 6/2025: 26 mars. Skegrie mölla. 14 deltagare. 8 km.
Bussen släppte av oss vid Skegrie E6, dit vi som är pensionärer i Vellinge kommun åker på våra frikort. Övriga deltagare välkomnade oss i Skegrie ditskjutsade av trogna vänner. Några rader om vädret vill jag flika in. Västlig vind 5 m/s. Sol, strålande sol.
Genast satte vi igång genom att ta oss över E6:an på bron, i motvind visserligen men solen värmde oss i gengäld ganska mycket. Vägen till höger ledde oss till Skegrie mölla. Där stannade vi länge för vi hade mycket att berätta om möllan där och andra möllor.
Från att ha varit en av 500 väderkvarnar i Skåne vid förra sekelskiftet är denna mölla en av drygt 100 kvar, bevarade i gott skick. Skegrie holländaremölla är i synnerligen gott skick. Ståtliga vingar, tjärpappklädd, synlig över hela trakten.
Kvarnverksamheten upphörde här 1947. Skytts härads hembygdsförening erhöll möllan som gåva av ägaren Henry Alm. Den hade redan tidigare erhållit Håslövs stubbamölla och häradshäktet i Klörup. Tjuvaholled. 1988 när Henry Alm testamenterat hela Möllegården till hembygdsföreningen blir gården dess samlingspunkt. Han önskade att hans föräldrahem på detta sätt skulle bevaras för framtiden. Nu är det ett museum öppet för besökare vid många tillfällen.
Jag berättade om TV-serien Skånska mord med Ernst-Hugo Järegård i flera titelroller, där en av filmerna handlar om anlagda bränder. I Veberödsmannen brinner flera möllor. Den skyldige blir avslöjad efter många förfärliga scener. Se den inte! Hemsk!
Grusvägen förde oss lite kors och tvärs till en vägbom till gården Denakälla. Den vänlige ägaren hade sagt att det var ett engångsgodkännande att vi skulle få gena över gårdens gräsmatta till dammen där vi kunde slå oss ner och fika.
Det var spännande att se hur väl kartan överensstämde med verkligheten. Det fanns mycket riktigt en öppen plats för oss. Vinden gjorde visserligen att vi valde att fika i skydd bakom buskar och träd utom denna lilla grupp.
En ”klocka ringde” vid den ståtliga tegelladan, var detta verkligen bara en vanlig gammal släktgård? En deltagare berättade om företeelsen Kronogårdar. Den handlade om gårdar som hade som skyldighet att hålla landet med en soldat. Vi ska forska mer om detta. Vi återkommer.
När vi kom till gårdens entré i andra änden, var denna också försedd med en vägbom. På en grusväg med vackra nyhamlade pilar kom vi till Almnäs, där vi tidigare sett djur från andra sidan jordklotet. Nu såg vi bara tre ystra russ av något slag, som nyfiket kom galopperande mot oss. ”Vem är ni?” ”Ska vi hitta på nåt kul tillsammans?” Ja, vad vet man om dessa härliga djurs tankar och känslor?
Vi gick vidare på den lilla markvägen till Axeltofta gård. Därifrån går en ganska nyanlagd cykelväg längs en å till Räng Sand. Flera barn och ungdomar kan på den lilla vägen ta sig till skolan och kamrater utan att trafikera den stora vägen.
Så skingrades vår vandringsgrupp. Några snabbfotade insåg att de på en högre växel på apostlahästarna kunde hinna ta bussen kl 12 vid Henriks Hage, 152:ans ändhållplats och vändplats medan vi andra ”sengångare” insåg att det var värt att ta det lugnt och hoppa på nästa buss.
Slutet gått allting gått som jag brukar skriva, fast i sådana fall rättstavat.