En dag med blåst och regn som vi klarade av med bra kläder för ändamålet. Flera regncaper ser vi på bilderna. De skyddar inte bara vandraren utan också ryggsäcken. Skyddar för vinden gör de också. En kapuschong är ovärderlig i blåsten.

Vi tog bussen till Skåre, en av de allra sista med nummer 182 som trafikerade rutten Höllviken-Trelleborg via Skåre. Fiskeläget är alltid lika trevligt att gå omkring i. Idag stannade vi extra länge vid Hans Janstads ateljé, där han ställt ut några tavlor på stafflier. En välskött miniträdgård var fortfarande nu i mitten av november grön och levande.

På stranden tog vinden tag i våra prasslande ”tält” och prasslet överröstade vågornas dån. I horisonten såg vi gården Sjöhult och en stillastående vindmölla. Ljuset på himlen hade oroväckande färger.

Vidare på stranden gick vi på det gröna gräset fram till vägen som ledde förbi Hallsjös gård. Majsen på åkern hade sedan länge vissnat men stod enligt fotografen i vackra rader. En vall med pilar stod i gräset som fotografen ville förevigas vid. Ja, ja!

Vid jakttornet stod vi en stund och spekulerade kring rådjursjakt. Sitter jägaren 3 meter över marken får djuret inte vittring på denne. Dessutom måste man skjuta uppifrån och ner mot marken för att kulan inte ska träffa något långt borta, såsom vore fallet om man sköt horisontellt. Rådjursbocken får man jaga den 16-31 augusti. Andra tider finns också, det berättade vår vän Nisse för mig senare i telefon.

Han berättade också om den egendomliga embryoutvecklingen hos rådjuret, som stannar efter befruktningen som sker i juli-augusti. Först på vintern fastnar embryot i livmodersväggen och börjar växa. När kiden sedan föds finns det gott om föda för modern. Det kan födas ett, två eller tre stycken kid. Geten lägger dem på olika ställen för att öka chansen till deras överlevnad. Räven är den stora fienden. Hade tre kid legat tillsammans hade räven tagit dem alla tre. De ligger alltid mycket tysta och stilla och väntar på att bli matade med modersmjölken.

Förresten minns jag nu att det just då kom en stor råbock springande precis framför oss. Den som ändå hade haft kameran extra redo! Den sprang in i den täta salixskogen, planterad som energiskog men som också erbjuder skydd för många djur på den platta slätten.

Vi gick vidare och såg åter det egendomliga ljuset, som jag tror att jag fångade på bild. Ljust och mörkt. Vid Hallsjö gård fick jag en fin gruppbild … av hästar!

Så kom vi fram till bäcken som kallas ”diet” i folkmun. Den har breda grässidor, odlingsfria zoner som man kan vandra på. Det gjorde vi ganska länge.

Vi såg t.ex. de fem vindkraftverken i en enslinje, som man också kan se från det andra hållet.

Efter en bit på landsvägen såg vi Almhaga lökodling torna upp sig. Många nya byggnader har tillkommit på sistone. Löklådorna är fulla av nyligen skördad lök som låg på tork. Vi var väntade och bjöds in i kafferummet för en liten fikastund. Det var skönt att komma inomhus efter både blåst och regn. Ägarna berättade allt om lök, denna grönsak som vi alla använder varje dag. Den har nästan oändligt många användningsområden. Så lite vi ändå vet om den. Men inte vi. Inte nu längre!

Vi vet nu t.ex. att ekologiskt odlad lök bara ger ca 30 % av ordinärt odlad lök. Ekologisk odling ställer högre krav i Sverige än i många andra länder.

Försedda med var sin påse gul och röd lök och fulla av nya intryck (se recept) av denna lilla vardagsknöl klev vi ut i blåsten. Raka vägen hem blev det inte förstås, stigar och småvägar till Almaregården i Kämpinge och sedan till bussen. De flesta gick dock hela vägen till Höllviken, spänstfenomen som de är!