Vägen är randig

av trädens skuggor

med silvrigt solsken

som darrar i marsblåst.

Läs hela dikten och en annan vårdikt av Anders Österling här>.

Vi åkte till Trelleborg även denna dag. Det bar av norrut förbi Norra kyrkogården. Där blev vi stående länge framför Axel Ebbes gripande skulptur, Invalidmonumentet, med inskriptionen Längtan blev deras arvedel. Bakgrunden är att tiotusentals krigsfångar utväxlades under krigsåren via Trelleborg. Alla var förstås svårt märkta av kriget, både fysiskt och psykiskt. Många dog och blev begravda här. Under stor högtidlighet avtäcktes stenen 1927. Uppe på krönet sitter örnhonan och ropar ut sin sorg och nedanför med vitt utbredda vingar ligger hennes fallne make.

Nu bar det uppför en backe och vi var inne i Östervångsparken. På en väg mellan den stolta fotbollsarenan och idrottsanläggningen tog vi oss till bostadsområdet Knäckekärr. Stolt - för att Trelleborg länge legat högt i fotbollsligorna.

Snart var vi ute på slätten där det "nya" vattentornet reser sig högt i skyn. Närmare bestämt 84 meter över havet, varav ungefär hälften är tornets höjd. Så väldigt nytt är det inte. 40 år har hunnit förflyta sedan vattnet kopplades på. Det ska jämföras med det gamla vattentornet på Stortorget som 2012 fyller 100 år. Dessa uppgifter finns på Skånska Vattentornssällskapets hemsida.

Från en stig kantad av en avenbokshäck kikade vi in på ett koloniområde. Det var det första av två som vi skulle stifta bekantskap med denna dag. Det finns ca 600 kolonilotter i Trelleborg. Det visar på ett stort intresse för hobbyodling.

Ett besök som var planerat idag var det på växthusen, där man vinterförvarar palmerna som är Trelleborgs signum, Palmernas stad, Sveriges sydligaste stad. Det är inte Ystad om man nu trodde det. I Trelleborgs kommun ligger dessutom Sveriges sydligaste plats, Smygehuk.

I växthusen byggda år 1984 frodades förutom palmerna ca 46.000 penséer i färger som man trodde inte fanns. Enfärgade, flerfärgade, med fantastiska linjer och skiftningar. De är osannolikt vackra. Jag har sällan sett sådan skönhet. Måtte vi snart få se dem pryda gator och torg i Trelleborg!

Så till palmerna. Vilka giganter de är! Tänk om man kunde förvara dem i växthus som besökes av allmänheten! Man kunde gå runt och beundra jättarna, dricka kaffe, sitta och prata, lyssna på musik, busslaster kunde göra paus, köpa vykort och småplantor. Ja, endast fantasin sätter gränser. Detta är en sensation som Trelleborg glömmer bort åtta månader av året. Palmerna har nyligen fått nya krukor av ek till ett värde av nästan 600.000 kr.

Jürgen Markner visade oss runt i området. Ur radion strömmade operamusik ur Cecilia Bartolis strupe. Vi fikade både ute och inne. Solen sken på oss men vinden friskade på. Det skulle vi snart få erfara.

Vi följde en vall längs ån förbi nästa koloniområde. Snön låg konstigt nog kvar i legor riktade mot den värmande södersolen. Den spännande färden i det gröna slutade i Kyrkoköpinge vid Linnés skylt om hans besök på denna plats år 1749. Han tyckte att man skulle odla fläder i Skåne i stället för att importera flädersaft från Tyskland. Den var en värdefull universalmedicin, främst svettdrivande. I detta läge behövde vi nog snarast svetthämmande vätskor. Vi kämpade mot den hårda vinden allt vad tygen höll.

Vi funderade över detta med "köpinge" i Kyrkoköpinge och Mellanköpinge, som vi snart skulle komma till. Andra orter vi besökt är Hököpinge. Dalköpinge ligger inte långt härifrån.

"Köpinge-orterna har gemensamma nämnare, konstaterar Bengt Pamp. De ligger nära havet, mellan två och fem kilometer, de är belägna nära någon av de äldsta skånska städerna och de flesta ligger vid åar som varit farbara under vikingatiden. "Köpingarna" var handelsplatsen - ordet köp kommer från latinet - och låg en bit in från land för att lättare kunna försvaras mot sjörövare. Vendiska pirater härjade på Östersjön långt in på 1100-talet. Troligen var dessa handelsplatser föregångare till de äldsta skånska städerna som så småningom tog över kommersen när kungamakten ville ha bättre kontroll över handeln." (Trelleborgs kommuns hemsida)

Så snart vi passerat Kyrkoköpinge kyrka gick vi vidare under järnvägen till Mellanköpinge som dock saknar kyrka. I blåsten vidare till Fjärdingslöv längs pilevallar med träd som sett sina bästa dagar. Vid de fyra Gyllhögarna gjorde vi halt. Här ville de äventyrliga deltagarna klättra upp. Utsikten från bronsåldershögarna är milsvid. Turning Torso syntes i fjärran.

På toppen ligger en mindre sten med en tydlig grop.

"– Sätt din fot i den så får du se, säger Berndt Fribing.

Och titta, gropen är precis formad som en fot i storlek 39.

– Någon har sagt att det är trollen som har gjort det, det tror jag på, säger Berndt."

En man från trakten ville berätta mer för oss om trolldomen och magin på platsen men vi måste vidare, dvs vända tillbaka och få den häftiga vinden i ryggen. En annan gång kanske. Gylle får också vänta.

Tillbaka till Fjärdingslöv. I Kyrkoköpinge kom bussen enligt tidtabellen och vi återvände till Trelleborg och Höllviken.