Vandring 12/2010: 18 augusti. Sommarvandring. 22 deltagare. 16 km.

Efter flera dagars oväder hoppades vi på en solig vandringsdag. Det blev det också, men hu vad det regnade under bilfärden till Råå. Motorvägen var stundtals en bred flod. Vilka modiga vandrare vi har som fortsatte trots detta! När det gäller väder vet man inte vad som händer nästa timme och några mil bort. Så det är bara att hoppas på det bästa.

Vi tog bussen från Råå till Landskrona centrum där vi började vandringen. Vi gick genom den vackra skulpturparken som omger konsthallen. Den byggdes 1963 till Landskronas 550-årsjubileum. Arkitekter var Sten Samuelsson och Fritz Jaenecke. Vi hade arkitekten Håkan med oss, som kunde berätta detta och mycket annat.

Agneta, som bott i staden, berättade att den är en av världens grönaste städer. Tätt med restauranger är det också. Landskrona - vi kommer tillbaka! I Citadellets vallgrav rustade man för trädgårdsgillet som äger rum den kommande helgen. Det ska tävlas om vilken flytande trädgård som är finast.

Staden har ett enastående vackert koloniområde med kärleksfullt omvårdade hus och trädgårdar. Vi vandrade genom området och kände att vi ville se allt. En annan gång förstås för nu var det en lång vandring till Råå som gällde.

Riktigt tätt från ovan var det inte hela tiden. Det kom små skurar så regnkläderna åkte på och av. På blev det vid den trevliga kaffepausen i Lindshamnen. Därefter blev det av.

Snart kom vi till vandringens absoluta höjdpunkt i dubbel bemärkelse. Glumslövs backar och Hilleshögs dalar i skön förening, 30 meter över havet, svindlande vackert med Vens mäktiga kontur ute i Öresund. Ny paus blev det förstås och fotograferna fick sitt lystmäte. Efter det bar det utför och sedan uppåt igen. Säg inte att Skåne är platt!

En brant trappa tog oss åter nedåt till Rustningshamnen och Sundvik. Då såg vi målet för lunchpausen, Ålabodarna med "världens minsta men bästa rökeri". Där väntade oss lax och sill och kallt öl. Det var dukat till oss på borden med världens bästa havsutsikt. Vi kunde nästan doppa tårna i vattnet.

Där examinerade vi blommorna som vi plockat längs vägen. De utgjorde en vacker bukett.

Styrkta till kropp och själ beundrade vi den fina lilla fiskebyn där Gabriel Jönsson föddes. Många av hans dikter har motiv härifrån. Ännu en berömdhet har levt här, nämligen Amelie Posse.

Sedan tog vi oss vidare upp på höjden och balanserade på sandbrantens smala stig ända till Fortuna by. Även den erbjuder en härlig miljö att bo och leva i. Samt vandra!

Solen värmde oss länge, ända tills vi hade Sundsgården i sikte. Vid Örby ängar blev det regnkappor på och paraplyer upp. Men då var vi nästan framme vid bilarna.