Göingegetter

Dessa getter är en rest av den gamla sydsvenska getpopulationen och namnet göingeget har de fått eftersom de återfanns i Göingebygden i norra Skåne. Denna typ av getter var förr allmänt förekommande i hela Sydsveriges skogsbygd och gav det fattiga och gettäta Småland öknamnet "Getapulien".

Geten är ett av de allra äldsta husdjuren och var förr mycket vanlig i Sverige, framför allt i skogs- och risbygd. Geten kallades ofta "fattigmans ko", eftersom även fattiga familjer hade råd att hålla en get för mjölkens skull. Getterna gav även ragg, horn och kött till husbehov. De höll landskapet öppet genom att beta sly och buskar och kunde också användas som dragdjur till små kärror.

I början av 1800-talet lär det ha funnits mer än 170 000 getter i landet men nu finns endast något tusental djur kvar. Av dessa är de allra flesta förädlade mjölkgetter och bara något hundratal är oförädlade allmogegetter.

I getfamiljen heter pappan bock, mamman get och barnen killingar.

Göingegeten är en oförädlad allmogeras som har bibehållit sitt ursprungliga utseende och karaktär. Den är en medelstor lantrasget, lite grövre och raggigare än jämtgeten. Hittills har alla göingegetter varit behornade.

Den 31/12 2008 fanns det 217 Göingegetter (74 bockar och 143 getter) registrerade i genbanken. Rasen betraktas som utrotningshotad.

Almaregårdens Göingegetter

Våra getter är födda i januari 2014. Den ljusaste av dem heter Siv och den mörka heter Eir. Almaregårdens Göingegetter är med i den svenska genbanken. Under hösten 2013 avled våra två äldre getter, Hilda och Ronja. Orsaken var att någon matat dem med något de inte tålde. Livsmedel och växter som kan tyckas ofarliga kan vara förödande för våra getter. Så snälla: Mata inte getterna!

I november 2016 dog Eir på samma sätt som Hilda och Ronja gjorde 2013. När Hilda och Ronja dog, vilket skedde inom loppet av två dagar, var vår veterinär Bengt Orre starkt engagerad. Dessa besynnerliga dödsfall ledde till att båda getterna skickades till obduktion på hans inrådan. Där kunde man konstatera att de blivit förgiftade. Förmodligen av något de ätit.

Via google och ”Föreningen Almogegeten” fick vi veta att man på Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg haft liknande problem som vi. Där var man övertygad om att de blivit matade av besökare med pepparkakor och att bikarbonatet i pepparkakorna varit substansen som förgiftat getterna. Hur det är med den saken kommer vi väl aldrig att få veta.

Eftersom getter är flockdjur så ersattes Eir efter bara några dagar (november 2016) med två getter från en gård utanför Röstånga. De två var Hjördis (vit) och den då endast 4 månader gamla Himla (gråmörk). När våra getter var lastade, säger säljaren i förbigående: ”Nu kan det vara så att Hjördis är dräktig för hon har gått i samma hage som vår bock!”

Och mycket riktigt i April 2017 föder Hjördis en killing som vi döpte till Aila. Även hon är helvit och snart vuxen hon med. Så i hagarna går nu fyra utrotningshotade Göingegetter (tjejer) som vi har som lantligt sällskap och ekologiska gräsklippare. Vi har på detta sätt bidragit till att det finns några fler Göingegetter i den svenska genbanken.

Det som högst upp på våra getters meny är hö, gräs, sly och smågrenar. Nu på vintern äter de hö, betfor, krossat korn och de julgranar som inte blev sålda i julas. Favoriten är kungsgran och de sätter de i sig 2-3 i veckan!