Vi började vandringen i Kämpinge på S Mariavägen. Vid stranden stannade vi vid den gröna tänkebänken, som Callunaföreningen installerat. På bänkryggen kan vi läsa de första raderna på vår ”kampsång” Så skimrande var aldrig havet av Evert Taube. Vi kan den ganska bra vid det här laget så vi passade på att sjunga den. Se vandring 4/2021!

Obligatoriskt är det att leta upp blåsippor, ramslök och backsippor i vår grupp. Idag var det backsippornas tur. På strandbackarna vid ”Åkes skog” mellan Kämpinge och Fredshög hade de redan kommit så här långt, ett säkert vårtecken i avsaknad i våra trakter av skogar fulla med vitsippor.

Så kom vi till platsen som vi kallar ”konstrundan”, där vi rundar staketet vid stranden där vi tidigare funnit en massa konstnärliga föremål. Stenar, trädrötter, burkar mm.

Nu följde vi den upptrampade stigen i gräset längs staketet och tången en ganska lång sträcka och kom fram till ”det långa bordet”.

Det var dags att slå sig ner för en liten kaffestund.

Hästarna från Fredshögs gård betraktade oss nyfiket. Vad pågår egentligen i en hästhjärna vid detta tillfälle? Får vi någonsin tillgång till djurens tankar? Kanske inte omöjligt i framtiden.

Vi klev över landsvägen vid Trelleborgs gränsskylt och satte kurs mot Maglarps flygplats efter överenskommelse med personalen. Vi hade fått noggranna instruktioner att titta bakåt för att upptäcka om ett flygplan var på väg att landa. Vi skulle nämligen inte kunna höra det i god tid. Jag gick nästan baklänges för att vara beredd på en landning.

I stället såg jag de två rådjuren på mycket nära håll.

Här håller Söderslätts flygklubb till med många flygplan i hangaren.

Det finns utrustning för att mäta vindriktning och vindstyrka, vilket är mycket viktiga fakta, liksom avståndet till flygplatser i närheten. Mindre en timme till Bornholm! När man hyr flygplanet betalar man hyra bara för tiden i luften.

Gullvivan tittade fram på Lyckeboåsen. Ulla kunde inte slita sig, blomvän som hon är.

Så låg hela slätten framför oss med gårdar och rapsen i sin pyttelilla gula linda. Alla var mycket glada i det härliga aprilvädret och frågade: ”Ska vi våga gå in på gården? Ingen är ju hemma.” Sagt och gjort. Vilken fin kringbyggd gård!

Nu bar det hemåt till Kämpinge. Tack för denna gången!