Man måste vara öppen för förändringar. Det skrev jag förra gången också. Nu var det så att jag befarade att den starka vinden skulle sätta pinnar i hjulen för oss. Jag tyckte inte om att vi skulle ha vinden emot oss en stor del av vandringen, så jag kom på att vi kunde ta etapp 5 på vår Näsetruntvandring före etapp 4. Då skulle vi få vinden i ryggen hela tiden.

Så blev det. Vi tog buss från Höllviken och diverse ställen till Norra Vånggatans hållplats i Falsterbo. Genast traskade vi in i skogen, Falsterbo stadspark. Där rådde ett stort lugn och vi visste inte om vi skulle tro på 10 sekundmeter västlig vind. Vi tog av mössor och vantar och knäppte upp jackorna. Vi kunde läsa på skyltarna framför många av träden med upplysning om deras namn och karaktär.

Överallt brann löven i höstfärger där vi svängde in på stigen som går diagonalt ned till stranden. Men först väntade en skön vandring över den skoglösa ängen med vindpinade tallar sedan generationer.

Vi beslöt att pulsa vidare tvärs över sanddynerna. Somliga ville tydligen gå på stranden i stället.

Sanden har här liksom på flera andra håll på Näset tornat upp sig och blivit bevuxen av en mångfald av gräs och halvgräs. Upp och ner gick färden med sand i skorna. Pulsen steg och svetten lackade. Vi såg Strandbadens ståtliga byggnad mellan träden men stannade inte där som flera gånger tidigare.

Vi blev verkligen positivt förvånade över skönheten i detta landskap. Det är en imponerade syn och spännande att få vistas här. De flesta av oss har på våra vandringsresor till Bornholm upplevt Dueodde i sydöstra hörnet av ön. Den är visserligen ännu mäktigare men denna strand ligger inte långt efter.

Så tog sanddynerna slut och vi kom in på en väg över en ny äng och därborta fanns vårt första delmål, rastplatsen som är byggd som en träterrass med bord och bänkar. Här fick vi alla plats och vilade en stund med kaffe och smörgås.

Nu väntade en vandring över Skanörs Ljung. Där går under större delen av året betande kor av rasen Highland cattle och håller växtligheten i schack. Men idag såg vi inga djur. Nu gick vi nära vattnet som är inneslutet av en revel som heter Ängsnäset. Flera gånger har vi på sensommaren vadat över sundet utanför. Området är under sommaren fågelskyddat men det är tillåtet att gå på stranden.

Så kom vi till stegen över till Ljunghusens golfklubb. Gräset lyste smaragdgrönt på alla greenerna. Fast vi såg inte så många golfspelare idag. Det är nog inte lika kul att spela när det blåser så mycket som nu.

Nu valde vi att gena tvärs över Ljunghusen på diagonalvägen Sollidenvägen för att sedan komma in på det fina gröna stråket som vi gått många gånger under pandemin. Men först var det dags för en ny rast.

På en obebyggd stor tomt fann vi flera sittmöjligheter. Några valde stenhögen medan andra hittade en nästan lyxig sittgrupp i lä bakom ett stort buskage. Vi hörde på en spännande berättelse från några som kände till den forna ägaren av tomten. Husen var nu rivna och nya ska förmodligen uppföras här.

På Solidenvägen liksom på många andra vägar här finns stora villor och fina trädgårdar, många med rhododendronbuskar som blommar vackert i maj och juni. Nu såg vi bara en och annan ros.

Framme vid det gröna stråket blev vägen till en stig som så småningom ledde fram till Marinavägen, parallell med Falsterbokanalen. Under tiden sa vi hej då till vandrarna en efter en. Några skulle ta bussen till Skanör och andra skulle helt enkelt gå hem till sig. Vi som bodde lite längre bort gick över bron till Höllviken centrum där vi hade cyklarna och bilarna.

Nästa gång hoppas vi att vädret inbjuder oss att gå avsnitt 4 Näset runt, dvs från Papegojvägen där vi slutade förra gången, runt Ule Nabbe till Falsterbo kyrka och Norra Vånggatans hållplats. Snart är cirkeln sluten och vi har gått Näset runt i sex etapper.