Tänk att jag ska vandra idag på min födelsedag! Men jag tänker inte fira mig utan π , 3,14. Sedan 1988 firas π denna dag i USA. Snart kanske allmänt i Sverige också. Nationalkommittén för matematik, en underavdelning till Kungliga Vetenskapsakademien, beslöt vid sitt möte i mars 2013 att driva utvecklingen av π-dagen mot en nationell Matematikens dag. Syftet är att skapa en dag då matematiken och dess betydelse - både inom forskningen och i samhället - synliggörs i många olika former och sammanhang.

Hur skulle jag nu kunna synliggöra π? Jo, jag kom på det. Baka en tårta och skriva ett π-tecken mitt på den.

Jag hade redan bestämt vandringssträckan. Börja vid Strandbadens hållplats, gå till Falsterbohus slottsruin, vidare till kapellet, längs golfbanan till Flommens golfklubb, längs banvallen till Skanörs centrum. Om tid fanns genom stadsparken till Hagarondellens hållplats.

Varför inte göra en ”kunglig” tårta och bjuda på den vid slottsruinen. Något kungligare finns väl inte i Falsterbo? Sagt och gjort, det blev en prinstårta med drottningsylt. Drottningen på platsen var ju Margareta och prinsen hennes son Olof som här drabbades av en sjukdom som tog hans liv. Året var 1387.

Vi tog alltså bussen till Strandbaden i Falsterbo och började vandringen västerut. De kulörta ramarna fanns kvar, om än något skamfilade. De utgör en trevlig sysselsättning för både barn och vuxna. Leta upp dem efter kartan, titta ut genom dem och fundera på uppgifterna på skyltarna. Vi hade redan roat oss med detta så vi skyndade vidare till den lilla dammen. Man har anlagt denna för att främja djurlivet.

”Här har naturum i Falsterbo och Vellinge kommun anlagt en damm för att gynna vattenlevande växter och djur. Dammen är som djupast 0,7 m och vattenståndet kommer att variera något över året. Eftersom vattnet i dammen är sötvatten kan den fungera som barnkammare till olika insekter såsom trollsländor och dykarbaggar men även till olika sorters groddjur. Stillastående småvatten är en förutsättning för många av ovanstående djurs överlevnad och förökning. Tyvärr är den här typen av vatten en bristvara, speciellt här på Näset.”

Så gick vi ner till stranden i det fina vädret. Vid långa bryggan med de fastspikade trätofflorna (den historien känner ni väl till?) stod två fågelfotografer. Vi bad dem att ta en bild av oss ute på bryggan, vi vill ju gärna förevigas någon gång alla på en och samma bild.

Vi drog oss upp därifrån när vi närmade oss badhytterna framför Falsterbohus lägenhetshotell eller vad man kan kalla det. Det var tidigare ett riktigt hotell med restaurang, varifrån flera av oss har trevliga minnen.

Bland de sandiga kullarna fann vi platser i lä för den trots allt kyliga marsvinden, där vi kunde intaga den obligatoriska lilla måltiden.

Nu var det inte långt till den restaurerade slottsruinen. Där stod Hans-Ove med prinstårtorna, en överraskning för alla (utom mig). Redan mätta efter fikat kunde vi ändå pressa ner en tårtbit.

π-et sparade jag tills jag kom hem. Det finns mycket att säga om π. Det enda jag nämnde var cirkelns omkrets och yta uttryckta med π. Nu var det färdigfirat och färden gick vidare på Margaretas väg och Danska kyrkosträtet.

Här låg en gång danska kyrkan, Ecclesia Danica, i anslutning till de danska fiskelägena i Falsterbo. Ruindelar lär fortfarande finnas kvar, åtminstone inuti gräskullarna. Kapellet var cirka 14x8 meter. Vid en undersökning på 1880-talet fann man murar och mynt från 1200-talet.

Anita och Christina letade efter murrester och kom tillbaka och meddelade glatt att sådana fanns längre bort. Här är det som de såg. Matsmedeltid skriver så här om platsen.

Vi steg in på golfbanan och gick i kanten utan att störa golfspelarna.

Vi såg flera vackra tångvallar. De finns kvar än idag och skulle kanske vara mer motiverade att bygga nu när havsnivån befaras stiga. Material till nya och högre tångvallar finns det gott om på stränderna. Om alla hjälptes åt med grepar och hinkar skulle Näset snart vara inhägnat. Tången ska dock uteslutande vara bandtång, som inte multnar efter några år.

Flommens golfklubbs restaurang öppnar om några dagar. Tills dess får vi nöja oss med att skratta åt de lustiga minipilträden som nyligen hamlats. De ser ut som rymdvarelser på marsch eller vad?

För en gångs skull valde vi inte att gå vidare på Kärleksstigen utan på den bredare banvallen där järnvägen en gång gick från Skanör till Falsterbo. Vilken fin utsikt tågresenärerna hade mot de sanka ängarna med de lustiga gräsbubblorna! Badhytterna fanns kanske inte då men nu utgör de ett pittoreskt inslag.

När vi kom till Skanörs centrum anlände en buss nr 300 precis lagom för att plocka upp några vandrare som hade fått tillräckligt med spring i benen. Nåja, motion i alla fall. Vi andra gick in i stadsparken ända till Hagas hållplats. Den bussen fick vi emellertid vänta på en stund.