Falsterbo museum hade en utställning i somras med temat Byggnadskonst i Falsterbo under 100 år. Utställningen kommer att visas även under 2017. I dess broschyr finns 18 villor och byggnader beskrivna, som är belägna i Falsterbo. Vi vandrade till nästan alla. Citaten nedan är ur broschyren.

Vi steg av bussen vid Falsterbo Strandbads hållplats kl 9.28. Därifrån gick vi till Villa J2 som vi hade fått nyckel till att inspektera från insidan. Detta var vårt första hus på vandringen men också det intressantaste. Det är endast 2 år gammalt, mycket modernt och bebott av en ung familj. Huset är Jonas Lindvalls ”skapelse i nyfunktionalism driven till sin spets genom den skulpturala minimalismen”.

De flesta av de övriga husen på listan tycktes obebodda nu under vinterhalvåret. Vi ställde oss dessa frågor flera gånger, vem bor här och när? Vi mötte endast några få personer på gatorna under våra tre timmar långa vandring. Vilken tur att det byggs nya bostäder så att det blir lite liv i staden. Det finns en ICA-butik och några matställen. På golfklubbarna erbjuds det också måltider vissa dagar.

På det 100-åriga Falsterbohus finns det trappstegsgavlar liksom på de flesta stationshusen längs med järnvägen Vellinge-Falsterbo. Arkitekten bakom dessa är Theodor Wåhlin f 1864. Undrar vad han skulle säga idag om Falsterbohus öde. Det upphörde att vara lyxhotell, restaurang och nöjespalats omkring år 1970. Nu finns det drygt 20 bostadsrätter här. I de nybyggda annexen ytterligare ca 60. Alla är inte bebodda under vintern.

På Trädgårdsgatan finns ännu ett nybyggt hus. Museet har valt ut detta i sin utställning för att man lyckats bygga ett hus som har samma karaktär som den månghundraåriga bebyggelsen och smälter väl in i den gamla staden.

På Olof Normans väg nr 11 och 4 ligger två hus från 1930-talet. Vi gick runt dem och såg dem från alla håll.

Det ena huset omtalas i broschyren som ett klassiskt atriumhus med den ”romerska villan som förebild”. Vi skulle vilja få komma invändigt och se om det finns t ex ett romerskt bad därinne.

Det andra ”är ett sommartempel som tronar som ett litet Akropolis på sin mäktiga trappsockel”.

Det är smakligt tillbyggt i samma stil.

Så kom vi till fyra av de fem husen ritade av Josef Frank. De är byggda som sockerlådor säger somliga. Ja, de är i trä, vitmålade, så långt stämmer liknelsen. Dessutom finns det balkonger, för när husen byggdes på 1930-talet hade man havsutsikt därifrån. Då som nu ville man se havet från sitt hus. Sedan dess har de stora träden kommit att skymma horisonten.

Husen verkade alla obebodda utom möjligen Villa Wehtje, som är det största och som antagligen är tillbyggt för att hysa en stor familj.

Josef Frank f 1885 flydde undan nazismen i Tyskland och Österrike och kom till Sverige. Han var redan då gift med svenskan Anna Sebenius och kom på så sätt att bli ombedd att rita husen i Falsterbo, f ö de enda hus han ritat som blivit byggda. En skrivarlya till Anders Österling på Fiddeledet hann han också med. Hans möbler och textilier i samarbete med Svenskt Tenn i Stockholm kände alla vandrarna till. Fast stolarna i brons på Josef Franks plats i Stockholm bara några få. Stolarna är så lika originalet i trä och rotting att man måste gå fram och känna på dem. Slår man sig ner på dem kan man se upp mot lägenheten på Rindögatan där Josef och hustrun bodde.

Ett citat av denne man med sinne för det vackra gillar jag mycket:

”Det är inte nödvändigt att man har det vackert omkring sig. Det är inte ens viktigt. Det viktiga är bara att man har det skönt och att man har saker omkring sig som man tycker om och som passar ihop med en själv. Man behöver stå i ett personligt förhållande till sitt hem.”

På vägen Bodarna ligger Villa Edstrand. ”Som en hägring lyfter detta fullfjädrade funkishus över marken”. Kanske seglar det snart iväg över Flommen? Arkitekten är Sigurd Lewerentz f 1885. Han är bl a känd för designen av Östra Kyrkogården i Malmö och St Petri kyrka i Klippan.

Nu hörde jag klagomål i ledet. Oj, jag hade helt glömt att pausa för den obligatoriska kaffestunden. Vi fann snart en skyddad plats i en furuglänta. Då kom sittdynorna fram och termosarna med varmt kaffe. Vissa hade varm choklad och andra blåbärssoppa. Det behövdes varma drycker för med de många stoppen vid villorna hann vi inte riktigt få upp värmen. Det är bra att ha med en extra tröja i ryggsäcken, gott folk!

Villa Claesson byggdes 1927, ritad av Josef Frank. Det är det enda som är byggt i tegel och liknar en båt, tyckte alla. ”Styrhytten” uppe på taket har säkert havsutsikt men det hjälper inte, man kommer ingen vart ändå.

Den rosa villan Villa Tångvallen, med Alfred Grenander som upphovsman, har nog sett sina bästa dagar. På håll är det fortfarande charmigt och intressant. Stilen är jugend och har enligt broschyren rötter i den engelska Arts and Craftsrörelsen. Läs mer om denna intressanta rörelse på wikipedia.

Nu tog jag med en villa som museet inte har med i broschyren. Den heter rätt och slätt Slottsvägen 1 för det är husets adress. Den är ursprungligen en sommarbostad i vitt trä med inslag av österrikisk jugend, ritad av mannen med de Hansainspirerade trappstensgavlarna, minns ni? Svar: Theodor Wåhlin. Visst är den fin och ser välunderhållen ut?

Nu påbörjade vi återfärden till Strandbaden. Då såg vi det gigantiska byggnadsprojektet vid museet. Parkpromenaden söder om det var vindlande och naturskön och gav möjlighet till många samtal.

Så var vi framme vid Strandbadens kulturhus som ”reser sig i strandkanten där förr borgarna tronade i ensamt majestät”. Vi hann översvämma den fina turistbyrån, som vi tyvärr inte längre har så mycket glädje av i Höllviken. Men här passar den bra. Stor parkeringsplats och fina lokaler.

Bilden är tagen av Josefine Sidhu på Sydsvenskan. Se länk sydsvenskan.se/2016-09-20/nu-ska-vellinge-leva-aret-runt

Bussen hem gick kl. 12.49 från Strandbaden.