En länge efterlängtad vandring blev verklighet idag. En resa till grannlandet Danmark. Så lätt att komma dit och så lätt att hitta intressanta vandringar!

Tidig buss till Hyllie, tåg till Klampenborg, vandring genom Jægersborg Dyrehave till Kongens Lyngby. Tillbaka på en annan stig, till Bakken, nöjesfältet, tåg till Hyllie och buss till Höllviken. Lätt som en plätt! Kostade 240 kr t.o.r. Det gäller att gå på rätt tåg i Hyllie. Alla tåg stannar nämligen inte i Klampenborg. Det ska stå Nivå på tåget. Tips för alla som tar efter våra turer.

Nu kände vi oss som drottningar. Vi gick genom en portal som är värdig en kunglig person, in i en park där kungar jagat villebråd i många hundra år. Vi såg flera som överlevt jakten, bl a ett albinorådjur. Körsbärsträden blommade frikostigt.

En kvinna satt oberört och datorjobbade med stöd från en rotvälta. Hon visste inte att hon liknade en påfågel med utspända stjärtfjädrar.

Stora träd och trädskelett och mäktiga stockupplag kantade vår väg. Rara örter som ängsbräsma, löktrav, vitsippa, gulsippa och hålnunneört.

Den invasiva växten parkslide växte överallt. Den förökar sig aggressivt och är nästan omöjlig att utrota om man nu skulle försöka göra det. Invasiv betyder att den härstammar från en annan del av världen, i det här fallet Östasien. Den odlades förr i parker men förvildades och syns nu på ängar och i skogsmark och hotar att kväva inhemska växter.

Är man i Danmark ska man väl smaka på Gammeldansk. Denna bittra dram har funnits sedan 1964. Den innehåller 29 ingredienser varav rönnbär är den största. Resten är en hemlighet. ”Gør godt om morgenen, efter dagens dont, under jagten, på fisketuren eller som apéritif.” Denna text får inte stå på flaskor som säljs i Sverige. Vi lät oss väl smaka.

Nu erövrade vi Kongens Lyngby men helt fredligt. I byns Storcenter finns en restaurang som heter Gino. Där beställde vi delikata hamburgare och andra smaskiga rätter. Hungriga var vi förstås. Allt var förberett för oss vid ett långbord och serveringen gick snabbt och elegant.

På återvägen valde vi en alternativ sträckning. Nu hade man precis öppnat nöjesfältet, Dyrehavsbakken eller kort och gott Bakken, så vi dök in där och studsade omkring. Det är världens äldsta nöjespark med anor ända från 1500-talet.

Den kända danska TV-serien Matador sågs av nästan hela folket. Vi svenskar satt också klistrade vid TV-apparaterna i flera år. Ja, inte hela tiden men en gång i veckan i alla fall. Nu har man på Bakken byggt upp en stad likadan som den i filmen. Korsbæk heter den. Där satt vi och drack kaffe medan personerna från serien vimlade omkring. ”Har di set Elisabeth?” frågade fru Misse Møghe oss. Nej, vi hade inte sett henne.

Man kan beställa bord på Postgården, Jernbanerestauranten och i de olika hemmen för att äta middag. Nästan alla platser var redan bokade när vi var där, ca 35.000 gäster hade redan beställt bord för hela sommaren.

Efter glasstrutar fyllda med krøllebølle tog vi avsked av Korsbæk och Maude och Misse. Vid Peter Lieps hus var vi glada att vi fortfarande var mätta för där var menypriserna betydligt högre. Men mysigt såg det ut.

Framme vid stationen avvek Erica för att hälsa på hästarna och kanske också deras förare. Vi kom i god tid till tåget som mycket riktigt stannade vid stationen. Det kom förstås från Nivå. Snart var vi i Höllviken.