Är vi surkärringar ellet bastanter? Ja, det kan man fråga sig efter vårt besök hos Carina Madsens Idrott och Hälsa i Höllviken, då vi fick lackmuspapper för att mäta PH-värdet i morgonurinen. Jag är en surkärring! Vad är du?

Vi började dagens vandring på Hjeltska promenaden och vek in i kanalskogen en bit tills vi kom till vägen till vänster som går diagonalt ända till Gyaområdet. Den heter Västra Fädriften. Den diagonala sträckningen ser man tydligt på kartan.

Gyas villaområde byggdes på 1960-talet i ett skogsparti som ägdes av Domkyrkan. Innan dess fortsatte den diagonala vägen genom skogspartiet på Östra Fädriften ända till Kämpinge kyrkby.

Ulla påpekade att det finns en diagonal väg på Manhattan, Broadway. Jag tackade för den träffande liknelsen. För det är nog samma anledning till dessa båda diagonala vägar, de är gamla och de användes redan tidigt av ursprungsbefolkningen. Ann-Sofie berättade att hennes trelleborgska familj hade tidigt ett sommarhus i Ljunghusen, redan innan kanalen fanns. När man skulle till hemmet i Trelleborg åkte man just på denna väg som var den kortaste vägen till Kämpinge, Maglarp och Trelleborg. Kustvägen till Trelleborg fanns inte heller då, den byggdes i samband med byggandet av Per Albinlinjen. Carl von Linné kom säkert också ridande på denna väg vid besöket 1749.

Det finns en annan diagonal väg i Höllviken, Gamleväg. Den ansluter inte längre till Fädriften men när (och om) den gjorde det var den exakt vinkelrät mot Fädriften. Båda dessa diagonala vägar är så gott som spikraka. Gamleväg kommer från Stora Hammars by, Fädriften från Kämpinge och båda leder till Skanör och Falsterbo. Men nog nu om dessa funderingar.

Vi knackade på hos Carina Madsens Idrott och Hälsa. Vi var väntade och kände oss välkomna. Hälften av oss fick sitta i den fantastiska trädgården och fika medan den andra hälften fick prova på maskinerna som vibrerade medan man gjorde olika övningar.

Hon berättade om sin karriär som höjdhoppare, var en av de första som använde den s.k. Fosbury-floppstilen. Sedan bytte vi grupp, så att alla fick prova på vibrationerna. De gör större nytta än att gå på gym, enligt Carina.

Nu styrde vi kosan mot stranden och Kämpinge. Där var vi också väntade och Lena hälsade oss välkomna till Bärnstensmuseets nybyggnad.

Leif och Hans-Ove hade dukat upp till Lenas och Eva Maries firande av 150 resp 200 gångers vandrande.

Det bjöds på gazpachosoppa och spansk tortilla med bubbel i höga glas. Alla lät sig väl smaka.

Sedan gick några till bussen i närheten medan andra käckt vandrade ända till Höllviken i spridda skaror.