Sommarvandringen ägde rum den 13 augusti med 33 deltagare. Då gick vi 14 kilometer från Skillinge till Simrishamn och åt stekt sill i Brantevik där vår vän från många vandringar, Ulla Horvath, bjöd oss på kaffe och kakor i sitt nya hus.

I kronologisk ordning hände följande trevliga saker:

9 bilar tog oss till Simrishamn, där vi parkerade vid stationen.

Vi köpte jojo-biljetter på buss 577 till Skillinge. Det var en trevlig busstur där vi såg en del av det som vi snart skulle se igen, fast gående. Ulla steg på i Brantevik där hon numera är bosatt. Tyvärr får vi inte träffa henne så ofta som förr, då hon var en mycket flitig vandrare.

I Skillinge lämnade vi bussen vid torget, nu nästan tom på passagerare. Vi gick en trevlig stig in i gamla Skillinge. Kapellet ligger mitt i byn.

Det enda som förråder att det är ett kapell är klockstapeln på taket.

Nu var det dags för fika för alla hungriga vandrare som stigit upp i ottan. Vi delade upp oss i två sällskap som fann stenar respektive bekväma bord och bänkar.

Yngre och äldre vandrare kanske? Vi hade det mycket trevligt både på stenarna och bänkarna.

Vid det trevliga Skillingerökeriet stannade vi en stund och övervägde att inhandla någon sillinläggning eller rökt fisk. Nej, det blir nog tillfälle till detta senare.

På ängarna och längs kusten var det nyklippt gräs och sköna vyer. Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Trevligare kan det inte bli.

I Gislövshammar tog vi en andra paus. Här kan man tydligt kan se hur en gång kvarnstenar bröts ur hällarna i strandbädden. Vi fann flera spår av uthuggna kvarnstenar och även sådana misslyckade huggningar där stenen spruckit. En extra tur genom byn gav nya upplevelser.

Ulla berättade om Jakobsgruvan där man bröt silver och blyglans. Det var dock inte ekonomiskt lönande, så de vattenfyllda gruvschakten fylldes med sten efter det att en man drunknat där.

Brantevik har en mycket fin bebyggelse med gamla hus som är pietetsfullt underhållna. I hamnen finns en skylt som upplyser om en 570 miljoner år gammal sandbotten som har krypspår av okänt djur.

I Brantevik (med betoning på sista stavelsen) intog vi Branterögen. Vi blev trevligt mottagna med nystekt sill och dito kokt potatis. Några kostade på sig ett stort glas öl, andra ett litet.

Sedan inviterades vi till ett mysigt kaffekalas hemma hos Ulla, som alltså nyligen flyttat från Ljunghusen hit till Brantevik till ett vackert hus i Äppellunden.

Hennes man och svärdotter serverade härliga hembakta kakor. 35 kaffegäster sittande under äppelträden har man inte varje dag, om ens någonsin.

I Ullas hem finns många av hennes vackra egendesignade yllebroderier.

Var det trevliga slut nu? Nej! På väg tillbaka till byn tittade vi in i Ulla Viottis trädgård med konstverk i hennes anda, allt i brunbränt tegel. Till och med muren runt huset är ett konstverk. Vi har tidigare sett hennes Vargtorget i Vellinge och murarna vid sjukhuset i Trelleborg.

Vi njöt mycket av den fortsatta vandringen genom byn och kom så småningom ut på ängsmark igen.

Hällristningarna på andra sidan vägen skulle vi naturligtvis titta på. Det är Skånes näst största hällristning med omkring 250 bilder. Den kallas Yxornas häll, för det finns 50 yxor avbildade. Yxan var under bronsåldern både bruksföremål och rituellt föremål. Det finns även skepp och skålgropar, hjulkors och människor och mycket annat. Googla och läs vidare om denna intressanta hällristning. Men nu måste vi vidare.

Simris strandängar var ljuvligt vackra, kanske ännu vackrare är de på våren när orkidéerna blommar. Man lär kunna se gulyxne här då. Vi hoppade över en stätta in på ett stort område där berghällarna ligger nästan helt kala.

I hällarna finns stora förstenade böljeslagsmärken som är över 500 miljoner år gamla. Såg vi dem? Nej, de var i alla fall mycket svåra att identifiera. Vi behöver nog en kunnig guide som visar oss, ”se här och se där”!

Nu var vi åter vid bilarna och det återstod bara en lång resa till hemmen i Höllviken och däromkring. Några passade på att inhandla rökta matvaror på rökeriet i Simrishamn som faktiskt heter Skillingefisk.