Idag åkte vi först buss till Saltuna, ca 5 km från Gudhjem. Orsaken var att kyststien mestadels går på cykelbanan. Från Saltuna går man på en härlig naturstig hela vägen till Svaneke.

När vi steg av bussen såg vi genast en skylt, Hvide hus, på en skånelänga, höll jag på att säga. Ja, bornholmslänga heter det kanske här. I huset inrymdes en butik, lika exklusiv som den vi inviterades till igår. Även här öppnade man generöst portarna för oss före ordinarie öppettid.

Vi var nog inte så goda kunder som man hoppades för vi hade ju ingen möjlighet att bära några extra kilon. Två par fantastiskt vackra, handstickade strumpor fick dock plats i någons ryggsäck, för dem förärades jag senare. Jag bär dem varje dag.

Vi slet oss från härligheten och gästfriheten i Hvide hus och hittade genast kyststiens skylt tvärs över vägen. Så gick vi längs Östersjöns stundom klippiga strand med vackra vyer, hus, trädgårdar och växter.

Vi har nog valt den bästa tiden för vandringen för här blommade vallört, akleja, nypon, orkidé, hundkäx, rödblära, vingloka, vejde, gul svärdslilja, honungsört och humleblomster. Mycket annat också som vi inte kunde artbestämma.

Ute i fjärran såg vi hela tiden konturerna av Ertholmene, där Christiansø är den största ön. Frederiksø är den andra ön med bofast befolkning, mindre än 100 personer. Ditut längtar vi alla, men det får bli en annan gång. Resan tar en timme och vi kan gå runt på öarnas många stigar, så får vi nog ihop några mil där också.

Åtskilliga mil blir det idag innan vi når Svaneke och därefter Aarsdale, dit vi är inviterade av vännerna från förra året, Lis og Per.

Ett vackert beläget hus förevigades med Eva på bänken. Till huset hörde en trädgård med många av pile inhägnade örtagårdar. Den tilldrog sig vårt stora intresse, alla har vi ju mer eller mindre gröna fingrar.

Det satt en man vid en gård och läste sin bok. Vi hade nyss passerat hans köksträdgård med bl a många stora kronärtskockor som redan hade stora knoppar. De ska skördas strax före blomningen, sa mannen. Han och makan avnjuter dem med rört smör. De innehåller många nyttigheter, som folat och kalium. Han lyckas med att behålla dem år från år genom att packa in dem i hæstemøg blandat med halm.

Hustrun är konstnär och upphovsman till den sovande kvinnan i cement. Vi uppmanades även att se hennes konst i Svaneke. Se nedan!

Vid den lilla hamnen Ypnasted utspelades dramatik under den tyska ockupationen. Härifrån smugglades flyktingar till Sverige och mottogs vapensändningar till motståndsrörelsen.

Vi kom sedan till Bølshavn där det fanns både Bedehus och toaletter. Vi nyttjade de senare, fastän naturen för det mesta får vara i vår tjänst. Här sitter Anita på Skansenbänken och tar igen sig medan syster Christina studerar båtarna i hamnen och vi andra fikar på en annan bänk. Skansen är en jordvall som är ett skyddat forntidsminne från 1600-talet. Ovetande om detta har Eva Marie och några andra klättrat upp på den. Se bildspelet!

Det är inte bara ängar och stigar som vi trampar på, ibland är det sten och åter sten. Liksom hemma vid våra kuster. Så passerade vi Gyldens å som var markerad med en skylt, som Lena uppmärksammade.

Efter några tiotal meters vandring kom vi till en öppen plats med något som liknade en skeppssättning av bautastenar. Den kallas för Helligkvinde. En av stenarna står på ett stenröse, framför den finns en oval ring med nio mindre stenar. En gammal sägen berättar att det är en helig kvinna och hennes små barn som blivit förvandlade till stenar för att rädda dem från en hotande fara.

Förr hälsade folk ärevördigt på dem då de passerade, så det gjorde vi naturligtvis också.

I Listed och Svaneke finns de karakteristiska skorstenarna liksom överallt på Bornholm. När sillarna röks hängs de över ett spett som placeras över pyrande spån av al under skorstenen under ett par timmars tid. Bornholms första rökeri byggdes i Gudhjem 1870. Sedan blev rökerierna  fler och fler. Man bestämde snart att utformningen på skorstenarna skulle vara ungefär likadan hos alla rökerier.

Vi undrade över den grönmålade Kjøssebænkjeng och provsatt den för att se vad som hände. Kanske ville man plötsligt kyssas där eller…? Nej, inte nu men en kväll när man sitter där med sin älskade och njuter av solnedgången över den lilla Vigehavnen så får man nog lust till det.

Nu skulle vi leta upp konstaffären Art Box med en bil på taket. Där skulle vi titta på Lene Kristensens akvareller, ni vet, kronärtskocksmannens kone. Vi kände igen hennes fiskmås målad på tidningspapper, likadan som vi såg i deras garage. Här är en annan akvarell av henne.

Svaneke var inte dagens mål så vi gick raskt igenom staden men stannade till en stund vid torget, som tycks vara stadens hjärta. Här stannar bussarna och här är det torghandel på lördagarna. I stan bor det inte bara människor utan massor av fåglar i ett höghus inhyst i ett dött träd.

Fyren ligger längst ut på klipporna. Sedan kommer en campingplats med bord och bänkar målade i regnbågens färger. På en bänk lite längre söderut satte vi oss alla nio med en person bakom kameran. Lite senare sågs Christina vila sig igen.

Nu styrde vi kosan mot Aarsdale. Där finns ett före detta hönshus som numera är sommarhus ägt av vännerna Lis och Per. Där väntar de på oss med en utlovad kvällsmåltid. Huset är ett arv från föräldrarna tillsammans med ett avstyckat och sålt bostadshus vid vägen. På den stora tomten finns äppelträd, valnötsträd och mycket annat.

De tog emot oss lika gästvänligt som förra året i Rønne. Massor med mat och dryck.

Jazztrombonisten Per gav oss dessutom var sin CD-skiva med härlig musik som hans orkester spelat in. Gammeldansken som de fick av oss var bara en liten gengåva.

När klockan började närma sig 19 följde Per oss ut på vägen där han stoppade bussen på det sätt som man gör här på Bornholm - hands up. Man behöver inte uppsöka en hållplats.

Mätta och nöjda över dagens äventyr blev det åter frågesport i stugan. Packning inför morgondagens hemresa gick snabbt. På morgonen därpå tog vi bussen till Rønne och gick direkt på färjan till Ystad.