Idag åkte vi först buss till Åkirkeby på södra delen av ön. Där blev vi hämtade av två taxibilar som tog oss 6 km till den lilla strandbyn Boderne.

Till vår stora glädje välkomnades vi in till en butik som ännu inte öppnat för dagen. Den var inrymd i ett rosa korsvirkeshus och hade exklusiva ting av alla slag. Eva och jag köpte var sin midjeväska. Sen var det inte längre tid för flärd. Desto mer för färd!

Vandra i sand är vi vana vid i våra hemtrakter så jag var rädd att denna tur skulle bli långtråkig för deltagarna. En av orsakerna till att jag valde den i alla fall var att jag hittat ett rökeri på lämpligt avstånd, där vi kunde göra vårt lunchuppehåll. Vandringen blev överraskande annorlunda.

Som sagt, sand blev det men till skillnad från våra stränder hade denna strand höga trädklädda åsar längre upp mot land. Ibland skickade jag upp Vanja dit för att spana efter rökeriet.

Precis lagom till lunchhungern anade hon skorstenarna till Bakka Røgeri. Då hade vi redan gått en stund innanför åsen i skogspartiet men skorstenarna kunde vi knappast missa. Vita och svarta stack de upp mellan träden.

Vi var väntade för jag hade bokat för 10 personer hemifrån. Vi beställde olika sillrätter, mest kanske Sol over Gudhjem, som består av rökt sill, potatissallad, rädisor och gräslök. En äggula symboliserade solen. Ett glas öl till denna delikatess och vi blev mycket nöjda.

Nu gällde det att hitta ”märket”! Vi gick genom en fårhage, Slusegård vandmølle, förbi Slusegården som är en stor gård nästan precis där 55:e longituden och 15:e latituden skär varandra, dvs 55 grader nord korsar 15 grader öst. Fotografier förevigade denna händelse.

Efter en stund gjorde sig Solen over Gudhjem gällande i form av en plötslig trötthet som drabbade alla på en gång, tycktes det. Det var bara att ge efter och ta en stunds tupplur.

Är ni vakna nu? Då forsätter vi i sanden en stund till. Sedan hittade Vanja åter en stig ovanför de höga klitterna och vi kom in i en skog som kändes förtrollad. Det vita på bilden är inte snö utan kritvit sand så fin att den användes att fylla timglas med. Vi gick genom trollskogen och såg många förvridna skapelser. Ja, det blev en mycket spännande vandring som var helt oväntad för oss sandmänniskor från Falsterbohalvön.

Men var är Dueoddes fyr? Den måste synas på långt håll, 47 m hög, Nordeuropas högsta. Nu såg vi den långt borta liksom nedbäddad i sand. Vi tog sikte på den och ömsom klättrade och ömsom kasade i sanden.

En liten bit bortom fyren fanns den efterlängtade busshållplatsen varifrån buss nr 8 skulle ta oss till Gudhjem kl 16.37. Men först ska Anita tömma skorna, fulla av sand och några andra köpa glass. Den här platsen är nog Bornholms mest besökta under en varm sommardag. Då parkeras det bilar här och vandras det till stranden, som inte är precis nästgårds. Ett bad vore fint nu. Inte mindre än 625 meter är det till vattnet. Nåja, det tar bara ca 10 minuter, men nu kom bussen, så det var bara att stiga på.

På kvällen gick vi till det närliggande Pandekagehuset, där alla rätter utgjordes av en pannkaka med fyllning av önskat slag. Väldigt trevligt ställe och vilken trevlig idé! Fadøl därtill och vi blev mycket nöjda.